Två killar utanför Hydro slänger sten
på en såndär grön papperskorg i metall
som är till för de som nyss tankat
och vill torka av liken från vindrutan.
Insekter och växter har inga känslor
eller också vill de bara inte att vi ska tro
att de är mesiga, under strecket för nordanvinden,
som den femte kungen från slutet sade:
"man är den köttsäck som letar styrka
i ölkruset och inte låter sig kvida när släggan träffar ytan".
Man härdas i duschen efter gympan.
Vi kissade på en kille för att han var tjock.
Nu är det jag som är tjock och osäker och
svag och kanske är jag en växt, eller en fluga
på någons vindruta påväg till riviäran.
Men inte fan skulle jag vilja vara en växt.
Att gråta är ju en vinst,
ett mission completed gällande progression,
personligt existentiellt drama som innebär seger i hinderbanan.
Överstens vrål när siste mannen över mållinjen spyr
och längtar till Selmas spa-avdelning,
där han kyssste sin första tjej
men tänkte på sin första kille hemma i badkaret
där skummet täckte synderna
och familjens damsugare gjorde mer än sög damer
och hjärter och skärande skrik inrutade
i knektar med kungar och
trolleri och slagsmål på krogen och lekar
med kort på svikna själar
med svansen mellan benen
och läppstick i pannan.