gick ut på stan igår kväll
letade efter någon som kunde dela min
verklighet
jag säger inte att den är
linnen
men den finns där
den är aska
och den är svårigheter
men jag har en föreställning om att
vore den mindre smutsig fanns där
inget att prata om
så jag tog en taxi till gottsunda
och gick längs cykelvägarna
vet ni hur många trasiga blickar som där vandrar
nej för vi laddar för många gigabytes
och vardagen skrämmer
mer än söndagen
att sitta mitt emot en gammal man
som har få pengar och få älsklingar
det är som att skåda bergmans genomsnittsålder
önskar jag kunde dela livet med dig för alltid men
befarar att den chansen är förbi
äter inte längre hamburgare
har inte lagat en hyfsad måltid på månader
är det självskadebeteende
nej det är bara brist på engagemang
ungdomen nuförtiden är inkapslad
så sägs det säkert vart halva decennium men
jag räds for dem och för mig
för vem ska föra dylans talan nu
jag vet att woodie kände sig tacksam
att facklan fördes vidare
kvar nu finns bara fåfänga
och ångest
ungdomen är en blek skugga av 60- & 70-talet
jag är en blek skugga av arthur
och vi hann aldrig ens prata
på riktigt