Följer efter.
Tänker att detta är ett ögonblick jag kommer behöva.
Fritt från staden.
Sedan när allt är borta.
När han har lämnat.
När nu det blir.
Vill se honom nu, ta reda på vem han är,
hur han har levt, var den ena tar slut och den andre tar vid.
Han har en vit hjälm på sig, som han köpte '86.
Jag har fått låna hans bästa hjälm som är blå och
justerbar vid remmen under hakan.
Har ingen agenda idag.
Inget som behöver redas ut, inga svarta hål, inga behov.
Bara observerar och försöker känna efter lite då och då.
Det känns som dåtid och nutid på samma gång men ändå tidsneutralt.
Framtiden har ingen plats här.
Vi pratar lite om filmen "Tree of life".
Tror han jämför lite.
Jag gjorde det i en millisekund.
Men de är så olika.
Hoppas han vet det.
Så mycket kärlek och välvilja.
Ibland fastnar anknytningen, kommer ivägen,
men en medveten man inser,
inte gammal hund,
yngre än de flesta,
bättre än de flesta,
lär sig sitta på nya sätt,
om och om igen.
Vill tillbaka till hjältedyrkan,
med fokus på idolen,
han som kan allt och skyddar
från världens orättvisor.
Så, är där igen,
och här igen,
en bra mix.
Sparar stunden i ett specialreserverat fack,
perceptuella upplevelser som filtreras i amygdala,
blandas i hippocampus och varsamt läggs i
en ljusblå filt i ett vitt rum.
Försvinner aldrig.