Du är levande, ett väsen som rör sig, dynamiskt, i ljuset.
Vilket gjorde att lägenhetens väggar började dansa.
Så gungade vi liksom på höfterna tillsammans och skrattade.
Du flyttade in som en ny säsong, ganska snabbt.
Som när våren kliver över snön så att den smälter
och bereder väg för solen.
Fastän vintern kanske ännu inte är redo att förändras.
Så dansade du in genom dörren.
Vi hade pratat om det innan såklart.
Men min is var stark.
Och ibland hade jag mössan och vantarna på mig.
Men fy fan vad du var behövd.
Och fy fan vad du är saknad.
Det är så tyst utan dig här.
Mellanrummet ger ifrån sig brus, bilar och människor susar utanför.
Dina kläder sover i garderoben.
Glad att vi har fönstret nära innegården.
För i ensamheten blir världen så mycket mer hotfull.
Och man tvingas lyssna på vinden.
Det är tur att du skall återvända igen.
Precis lagom till våren.