Der är klart att det finns någonting som liknar lycka, pepp, jävla go känsla, awesome, glädje, rus, gyllene tårar med inslag av rabarber och diamantsalt.
Men däremellan finns också nedstämdheten, och förminska den inte, våga inte förminska nedstämdheten! Tror du det går att bereda väg för solen genom att bygga en regnsköld? Tror du att man kan tvinga bort molnen och sätta upp en skylt på kontoret där det står: "sura medarbetare ombedes gå hem, men välkommen du glade"?
Nej, så fungerar det ej, så fungerar heller ej känslorna. För likaväl som glädjen bor i ditt bröst, likväl har även ledsamheten där sin hemvist. Likväl som att skratten tillåts mullra i klassrummen måste även tårarna tillåtas flöda utmed korridorens väggar. Även ilskan har sin plats där och till och med skammen bör ha en tillskriven stol i denna känslornas regering.
Först då banar vi väg för en sund balans av känslor, av intryck och uttryck, av normer och av utföranden. Först då tillåts vi vara människor med allt vad det innebär.