Det var några år som gick åt i gymnasiet,
några kämpiga år
det tog emot att gå till skolan
tvungen att spela svår
satt med fötterna på skolbänken
satt och rökte hemma på altanen
låtsades veta något
något som var sant
låtsades var bättre än de andra barnen
det gick ganska snabbt utför
nedför, eller inåt om du så vill
ingenting betydde någonting
och någonting vad fel
studenten blev en grisfest
och endast slipsen var hel
tänk att jag överlevde,
att jag fick behålla min profil
eller är det från dödens gata
jag nu deklarerar i skrivstil?