om den ambivalenta medmänskliga kylan
som smeker Upplands backar på tisdagarna.
På teve visar man snön i Afrika,
den blöder stolt på Kilimanjaros toppar
och håller kolonialisationens svek borta från
kärnan i urdansen och de psykadeliska substanserna.
Jag var där igår, i en av hyddorna och
smakade på svampar och frön,
drömde mig bort med hövdingens bror,
till ett land där teknologin
har invaderat empatin och
individens prestation nu
värderas högre än forna devina väsen.
Så vaknar jag på en svettig kudde
med handen på svarttjejens höft och
välkomnar verkligheten,
den jag bryr mig om, den jag prisar,
den vi sökte oss till, den som emanciperar,
den som släpper mig fri till ljudet av BRMC
och vattenkokaren som förbereder
mitt ångestbefriande kaffe.
Godmorgon whisky-vinter,
idag går vi hand-i-hand,
i morgon ligger vi utslagna på
det frostbitna gräset och smakar
på varandras läppar.