På biografen har de kvar de gamla stolarna från 60-talet
och man har sparat det blommiga tyget på sofforna
som står utanför salong 1 där jag sätter mig
och väntar på dig och din doft som får mig att längta till ikväll
och imorgon och nästa dag och nästa.
Ska försöka få tag på en dvd med Sjunde Inseglet
som jag kan snabbspola fram till scenen
där Nils Poppe ser Jungfru Maria dansa
för jag har börjat fundera på hermeneutiken
och ibland döden och ibland sommaren
och ibland varför vitt är alla färgers bas
och varför mannen som sitter och sover
utanför stadsbiblioteket aldrig hälsar på mig.
Jag trodde att han också hade börjat fundera,
eller har han redan slutat?
Min libido har varit på en expedition till de höga topparna
allt sedan natten i Oslo då jag tvingades sova ute i parken
bakom teatern där vi brukade förkovra oss med röda insikter,
som en kontrast till ölen och vinet och sproten
och gräset och svetten och de södertrasade tröjorna
och stereotyperna och de gamla svenska kvarglömda emigranterna.
Hängandes på grenarna sitter han som var här igår,
den gamle mannen. Kanske hoppas han på att någon snygg medelålders
dam ska se hans hans fylliga läppar som nyligen baddats
med försvarets hudsalva,
den som slog ut 6 st svenska bataljoner i finska vinterkriget
då soldater hellre åt salva än dödade oskyldiga värnpliktiga
som gärna hade givit sitt liv för en dans på logen,
med baskern under armen och fickpluntan i...fickan...godnatt.