Mitt emot oss sitter ett par och pratar om
varför tidningarna aldrig skriver om
olycklig kärlek, slentriangiftemål eller logdans.
Hon lägger handen på hans lår och ler mot
bartendern som slickar rent ett whiskyglas och
jag ler tyst för mig själv och flyttar
löparen till A4 medan hennes man kliar
sig i huvudet och undrar hur han ska
berätta för henne att han har blivit kär i sitt jobb.
Telefonen ringer och vi förstår att hon jobbar
som advokat och han som fabriksarbetare
och vi ler tyst igen och lovar oss själva att
aldrig falla ned i vardagens svarta hål
där spindlarna blir uppätna av tvångstankar
och ett kilo Edamer kostar mer än
min mormors pensionsparning är värd på svarta börsen.
Jag dricker upp mitt kaffe och min polare
bestämmer sig för att tatuera in en stilett på höften.
Han föddes på rätt sida om lördagen medan
jag föddes på en bit stjärnstoft väster om Aldebaran.
Han klår mig i schack för andra gången
och skyndar sig sedan iväg till sin juridikföreläsning
och jag sitter kvar med silverskeden i munnen och
läser om Rimbaud medan paret på andra sidan bordet
nu har börjat hångla och han tar på hennes lår och ler
medan hon ser på mig och bartendern slickar rent
kvällens sista whiskyglas.
Solen har gått ner och månen ser ut som en ost.