slagsmålen utanför barerna
svalnar när vi går förbi och
vi skriker att nu är det fan vår
och jorden snurrar snabbare än
vi hinner vända oss mellan lakanen,
mellan älgskogens åtråhetsdimma
i vilken andan gör ett uppehåll
och låter tankar om oändlighet
och viktlöshet smyga nära inpå,
mellan hallonsnår och smothies
och utanför kraxar attacktränade
pappegojor att kärleken är modernitetens
sista hopp och jag håller med medan
jag håller dig om midjan och viskar att
nu är det dags att gå upp
för solen har gått ned och
jag vill ta med dig och
dansa på borden för att fånga natten
mellan tänderna medan snön smälter
och alla vårens färger skiner genom
kärlekens prisma på ett sätt som bara Buckleys
sånger om marsmorgnar med sidenbakfylla
och ömma kramar av dig kan gestalta.