med en Heineken i varsin hand
och hudnära minnen under fodret.
Jag tänker på den nya årstiden,
på din hand innanför mina byxor och på
dig naken under din svarta klänning
där din elfenbenshud väntar på natten.
Vi snackar med mannen bredvid oss, vid baren,
han har tatuerat in ett körsbär under ögat
och berättar att han lever för rotfrukter och sandaler,
för gamla böcker som luktar svavel och
för en veckas hårt arbete på fabriken.
Göteborg är enligt honom världens
metropol och Paris är något som hans
ex-frus hund sket ut under en av
höstens magsjukeveckor.
Vi frågar honom vad han tycker
om den nya årstiden,
han svarar att han föredrar Jameson's
framför tungt vatten och
att världen ännu inte är redo för kärnkraften
och nollorna och ettorna som rinner ur
ungdomarnas halvöppna käftar.
Europa är ett kugghjul i Newtons sonsons
farfarsklocka och USA är flugan
på den döda tjurens ögonlock,
skadeglädjen dansar hand i hand med
hämndbegäret och galleriorna är
nya tidens slavförläggningar.
Till och med Caligula skulle förvånas över
det moderna maskineriets brutalitet.
Vi häller en skvätt öl innanför körsbärmannens
nedhasade byxor och springer ut bakvägen
via köket där två kallskänkor har sex på
caesarsalladen och vi hejar på dem medan
du kysser mig på halsen och jag slänger
ut ett stort tack till grundämnena och
till energin som håller dem samman.
Det är det där oförklariga som Yukawa letade efter
i sömnen, i opiumdimman,
i sin älskades famn och i fjärran länder.
Innan känslorna uppfanns vägde jorden
på Atlas axlar och inga halvårsgamla nyckelpigor
fanns att skåda, inga sterinljus som lös
upp sovrummen, inga bärbara datorer som
gav bränsle till förfesterna och inga
händer och fötter och ben och skinkor
och bröst och axlar och halsen och dina läppar
och dina ögon som viskar i mina tankar att
nu är det vår och jag ligger bredvid
dig till solen går upp och vidare tills vi
kryper till frukostbordet, nyfikna,
hungriga och svettiga av återvunnen undebarhet.