Sitter och kollar på fotboll och
växeldricker trefemmor och starköl
och kan inte sluta tänka på att
det är konstigt hur upprörd någon
kan bli för att bollen inte hamnar i mål.
Mina jeans sitter för tajt och svetten
rinner mellan benen, is svalkar, alkohol dövar.
Livet är en lek, en jävligt allvarlig lek
och jag håller med om att det kan
göra ont om man hamnar i Gottsunda
en sen lördagskväll med sina
Dr Martens för högt knäppta.
Men allvaret slutar nog där.
Bollar, puckar, nollor, fjädrar
packat i tjära och lera med
en massa gamblers och oroliga
fruar som trodde att spelarlönerna
skulle bota den obefintliga nattsömen
och hålen i kärleken där
vatten och sot sipprar igenom.
Där slutar även leken och verkligheten
visar sitt ugly face.
Därför kan jag tycka att det är konstigt
att någon, som trots fyra öl i magen
och trevliga kompisar bredvid kan
bli så jävla sur över att ledersfären
inte rullar in i mål men inte alls
reagerar samma dumma stackare
på att tre barnfamiljer i afrika
översattes av grova övergrepp av
guerillasoldaternas överbliva
gruppbeteende eller att
tvåtusen böcker skrivs varje år
om hur man på snabbaste sätt
kan tjäna pengar på att sälja
sina barn på svarta börsen,
för att ha råd till en ny Bently,
en ny fru, en ny gud att
dyrka i komersialismens
tecken, med en fjäder
i Björnborgkallingarna
och en hand på den
Collagenpreparedade
förlängda, tråkiga, rutiga
kuken.