Smutsiga bord, någon glömde torka och
jag hostar ljudligt när jag läser om
Rogers och Kelly och grabbarna
som propsade på avståndstagande.
Att inte se servitrisen i ögonen,
att inte öppna persiennerna av
rädsla för hur det kan se ut på gatan,
spyor, blod, spikar och hylsor.
Vi förstår dig gamle man,
som sitter i din plyschfotölj
på dagarna och försöker få
in radiokanaler från 50-talet.
Jag snackar med Orbinson,
han rackar ned på dagens
expresso och varför ska man
ha mjölk i nuförtiden,
varför måste svärtan blandas ut med ljus.
Varför måste melakolin
blandas ihop med depression
och varför måste depressionen
spädas ut med SSRI?
Vi hälsar på varandra i trappen som man böreftersom cafét är fyllt av ungdomar och
det räcker med dåligt inflytande för en kväll.
Min skjorta luktar dålig vodka
och jag mitt öga värker sedan gårdagens
riots bakom j-vägsstationen.
Jag ska tatuera in tre djur på min underarm.
De ska äta upp varandra.
Utan sömn och mat.
Med alvedon i blodet
och fyra tusen enkronor i fickan.