Skägget satt som limmat
när du sprang i snön,
med kondidion som kompliment,
sprang du för att finna eller fly?
Vi pratade om kulturen,
den breda fylliga kulturen
som får världen att snurra.
Du hade fallit för Tysklands
historia, för dess kärnor,
skal, saft och liv.
Men Tyskland var 150 mil åt fell håll.
Jag gillade ditt Tyskland men
jag gillade dig mer.
Och du fanns här i vår stad,
med värme i överflöd,
så minns jag dig, det är värmen.
Och jag kommer ihåg närvi satt och käkade sallad med
knäckebröd och mjölk och
du dina ögon var så klara,
raka, utan stängsel men
jag visste inte att du grät.
Dina pilar missade tavlan,
en riddare i fel tid,
här var det datorer och
bilar som förstörde,
inte naturens famn,
en hjälte i fel tid, utan rustning.
Tror du var den första jag pratade med,
du var så lång men på något sätt
böjde du dig ned,
som för att hamna på min nivå,
kanske för att lyssna.
Jag lyssnar nu och försöker hitta dig där
i mörkret för jag kan bli sådär,
att söka svaren där man inte kan se dem,
i det som man inte kan ta på, mellan livet och det andra.
Men jag hör ingenting.