Som dansar på scen,
som tumlar runt och
får ölglaset över sig
när han sjunger om flickan i Polen
som han träffade varje torsdag,
bakom kiosken vid det nya H&M
som sponsrats av mannen med
vit fragma i mungipan
och handen konstant på kuken.
Femton dollar ville
han ha för sina tankar
och hon gav honom
en kram och en puss,
först höger sedan
vänster sida om kinden och
sedan högläsning
om när religionerna
delade på sig och om när barnen
tog över staden och bjöd alla kor på
Absint och Göteborgskex.
Sedan gick solen
ned och de stod kvar och
tittade på ljuset
i fontänen där fåglarna
desperat försökte hacka sig genom isen
för att få sig lite middag och är det
inte så vi alla gör, hackar, pussas,
tar oss i skrevet och
tänker på The Matrix
men pillren är vita och man vaknar
inte i maskinens klor nästa morgon.
Man vaknar inte alls, sjunger han
och trillar ihop i en svettig hög på
golvet och märker inte när en blond
tjej på sjutton springer fram och ger CPR
för han har redan hoppat på Gröna linjen.