låt vätskan ligga ett par dagar
för det gör ingenting
men det gör ont
och du letar efter någon som kan
hålla dig i handen medan du torkar upp
men du känner ingen som kan hålla dig i
handen medan du torkar upp
så du låter det vara.
Sedan blir det ett nytt år och vätskan
har blivit sand.
Du blir törstig och kommer ihåg känslan
av fukt och värme så du spiller ett nytt glas
men denna gången sugs vätskan upp av sanden
och dina händer har slutat darra men
det finns fortfarande ingen som
du kan hålla om så du köper
vita bommulshandskar och bestämmer dig
för att läsa dig genom hela vänstra halvan
av stadsbiblioteket för där måste man vara
tyst och där finns ingen press att försöka hitta
någon ersättare, det skulle ändå inte funka.