Så sägs det hej och munnen klistras ihop och man hör en röst i bakgrunden och det är inte min röst och jag faller ihop inuti men stammar vidare i luren och mina fötter springer på mattan men jag sitter still på stolen och virkar en ny plan, som egentligen är samma plan, som egentligen är trasig. Det är inte första gången och jag är inte vampyr så jag får små sår på ryggen och denna gången är det inte aliens, det är jag själv.