satte mig på en bänk i carolinaparken
efter krogen inatt
drack min trefemma
smälte in med träden
min siluett ingen såg
folk gick förbi och skrek
jag gömde mig bland löven
jag gav liksom upp dig
som du ville
för jag kan inte vara som de andra två
jag kommer inte i ett sådant paket
okomplicerat och lätthanterat
jag kommer i spiraler
av taggtråd och rosentörnar
men du ska veta att jag ger dig allt
om du vill
men du letar dig till en punkt
då vår relation inte ens börjat
varför gör du det
man kan inte resa tillbaka
relationen, banden, försvinner inte
så varför låtsas
för det är så det känns
när jag stirrar på gräset som håller på att frysa
det är så det känns när jag söker dig gång på gång
som vore jag en främling, någon du inte har
legat naken bredvid och berättat för om dina inre krig
så jag tar väl på mig halsduken och mössan
och inväntar en kylig period
även om jag satte hjulen i rullning är det nu du
som styr hästarna och vagnen och
jag vet inte var kramarna tar vägen
jag förstår dig, jag förstår dina val
men jag förstår inte resten
mina svarta kängor klarar nog den snåriga terrängen
och med öl i magen kan jag gå hur långt som helst
behöver du space så promenerar jag flera mil
men om detta står inte i några böcker
på detta finns inga svar
om någon kommer fram och vill prata så
får de fråga mig och jag har inga svar
och vill man slå mig så går det bra
vill man se mig le så går det mindre bra
för jag ser ledsen ut men egentligen är
jag bara hjälplös och vilse i en höstskog
sax, såg, tänger, tänder, hammare, händer, svets
lägg ner dina vapen för där finns ingen lösning
jag har hud och kött och blod och tankar
det vet du för du har varit därinne
och du är kvar
där