går runt hörnet från cafét
på sysslomannagatan
nynnar på en låt
som jag nyss skrivit
ganska trallvänlig
så ser jag dig några
tiotals meter längre fram
med honom
och jag önskar att jag hade en annan väska
eller ett par andra skor
för jag känner mig genast
ful och jobbig och
för ett ögonblick kan jag inte hejda
mina fötter som tar mig rakt framåt
aaaaaaahhhhhhhh
det som gör så ont
ge mig öl, kaffe, snus, cigg, en käftsmäll
jag bryr mig inte, bara vad som helst förutom detta
och jag nynnar nu, tydligen, på en annan låt
"feels like a knife in my heart,
like a knife in myyyyy heart"
and my sorrows, jävla sorrows
endast mina att bära
men i sista sekund
lyckas jag få kontroll och
svänger snabbt av
åt vänster utan att veta
om du sett mig
men jag tror det
för du rättar till håret på det sätt
som bara du kan
och resten av min kväll är förstörd
för sådana låtar kan bara spelas på repeat
eller ännu värre,
upprepade på en billig lp-spelare
vilka droger hjälper mot sådant
nej just det,
det handlar om att ta smärtan
jävla acceptansterapiskit
bara ta smärtan
rakt in "like a knife"