tänker tillbaka på gamla tider
på året innan namnbytet
innan stjärnan föll
innan ansiktet sjönk och
innan kroppen blev kemikaliserad
då hjärtat var en metafor för kärlek
då man pratade om fienden som okänd och skrämmande
när närhet var en plikt
när bilarna gick på bensin som sugits ur en platt mage
när skolkamraterna retades
när lärarna var mekaniska
så liggandes sent
på rygg med händer knäppta
och önskningar om att leva en till dag
skriker "jag är någon annan"
och kompisarna rådde att inte gräva mer
så till alkoholen som blev
utspädd för homeopaterna
drevs ut och ersattes av dan larhammar
som visste att jorden var universums medelpunkt
med brändes sedan på bål
för man lade ned det negativa
och började sponsra dopade kändisar
inte för deras talang utan för
blodet de ville åt
någons namn på
en vägg
dit ingen ambulans kom
där föll ledarna
och familjen
tog åter vid