Det är ganska enkelt att leva billigt. Att följa efter sin vän genom tunnelbanespärren. Vara ledsen istället för glad. Snusa istället för att äta. När man är ledsen är förbränningen inte lika hög, gällande allt. Man kan leva på känslomässigt existensminimum, hålla tillbaka ilska och glädje, som att aktiespara inför framtiden. Och på samma sätt kraschar det alltid till slut. Istället för bio kan man sätta sig på Palermo och spana in stammisarna. De spanar ofta tillbaka av samma anledning. Vana sparare, vana, döva av smärta. Däri ligger skillnaden. Att reagera på det som livet kastat på en eller att komma livet före. Som försäkringar. Vara försiktig och undvika smällen. Men den kommer ändå smällen. Antingen blir man dumpad eller så dumpar man. Slagen blir man ändå. Jesus höll med. Han var en Wallstreetman, han tänkte långt i förväg. Att vända kinden till är ett sätt att skydda sig mot smärtan, att själv välja reaktion. Att inte bli kär är samma sak. Att vända kinden till mot sina vänner likaså. Hur kan man då såras? Att paddla medströms. Tror det finns en film om det. En gammal. Men man kan såklart också ta av sig solglasögonen. Slägga in ljuset. Motsatsen till att gå med i en sekt. En keps gör ingen skada men en känsomässig slöja kan vara förödande i längden. Nej, det finns inga försäkringar som inte kommer med en självrisk. Det finns inget säker skydd mot det som gör ont. Det enda man kan göra är att gå genom elden. Att möjligtvis bära solskyddsfaktor femton istället för trettio. Att släppa in så mycket som behövs. Sensitivisering - människans främsta vän. Att vänja sig. Har vänner som kastar sig utför stupen utan fallskärm, som häller på för mycket tändvätska, av ren nyfikenhet och som ändå landar på marken utan dödligt utfall. Möjligtvis med en stukad fot eller svedda ögonbryn. Men sådant läker. På ett funktionellt sätt trots en motsatt intention.