Klart det är svårt att backa upp ur ett parkeringshus, spelar ingen roll hur mycket hår du har på armarna. Hon kör en gul transportbil. Kanske fraktar hon paket. Förmodligen fraktar hon paket. I Mexico kostade en njure 10.000 och då fick man till och med välja färg. Hon ser ut som specialläraren på vår praktikskola. Den första som visade oss runt då gamarna och ödlorna följde oss hungrigt med blicken. Nu skriker två män i en SUV bakom att hon ska ta sig bilröv och flytta den till andra sidan staden. Nice är pengamannens paradis, liemannen ser vi inte till och gatorna spolas med endorfiner, ibland klorin. Barnen slickar klorinet från rännstenarna. På café beställer jag ett café, min franska är inte vad den borde och jag är för rädd för att titta på kvinnorna. Tänk om de frågar mig något. Jag nöjer mig med att spana byggnader, tegelstenens kurvor gör mig het. Kan inte bada dock. Har tatuerat mig. Har skadat mig. Själsligt. Det skriver jag på toalettväggarna. Dagens morgonrubrik. Ung man sårade sig själv, tio meter långt ärr i mittenorganet, detdär viktiga kötttstycket. Nu söker han timeout på Riviäran. Jag drömmer om dig fyra nätter av fem. Du är en blandning av mina ex och dig själv, ber om ursäkt för det, kan inte vara skoj att vara ihopmixad med den första av dem. Vore bättre att ha en tomat till huvud, eller samma sak, innehålllsmässigt var hon som en tomat medan du var som en världsdel, som en mjuk slöja, du får stå för de fina dragen medan hon får stå för knivarna i ryggen på mig. Jag vill inte hyra någon båt men jag vill lära känna ett gäng rika franskungar som bjuder mig på skumpa och blå vågor. Jag kan tillochmed byta segel om ni vill. Klättra upp i masten och spana ut över hajarna. Jag kissar ned på däck, förmodligen lite packad, med penna i hand, med gitarr på rygg. Köper starksprit i tullen. Tjejen i kassan ber mig visa mitt boardingkort. Jag visar snoppen och skrattar åt damen bakom mig som drar på andan, ropar på sin man, drar fram en kniv och skriker något om hur fint 60-talet var. Men vad fan hände med Serge undrar jag. Han var så nära att rädda hela landet men ni förgörde honom, ta nu hand om mig och min kumpan, vi kan skriva er ur helvetet och tillbaka in i bohemiska dimmor. Ta tillbaka den gröna smeten, ge mig absint och låt mig vifta min nakna rumpa och välta parfym över hela flygplatsen. Det är tråkigt att vänta. Piloterna strejkar.