Är så trött att jag släpar benen efter mig, glömmer kolla bakom ryggen, blir fälld, återuppstår gör dagens gärning: "tack, jag behöver inget kvitto", med sensuell blick. Så har vi börjat använda kajal. Att vakna upp morgonen efter och känna sig snygg, är det farligt med vit målarfärg på insidan av ögonlocken. Jag menar en sådan vattenfast, som står emot regn och rusk. Man kan kissa på väggarna utan ett enda spår av urin eller ammoniak eller va fan det är. För när jag vaknar är det vått i ögonen. Solen kisar in genom persiennerna, det gillar jag. Är inte biologiskt mörkrädd som evolutionsbiologerna hävdar, jag är neurotiskt mörkrädd. Det handlar bland annat om att kunna spå framtiden, men i animerad form, som i serietidningarna, The Cape blev en flopp, en riktig flopp. På så sätt kan man ägna sig åt annat. Som att försöka flörta i mössa. Som att spendera halva studiebidraget på en kväll i storstaden. Det beror på vilken livssituation man är i, om staden är skön, vänlig eller bara ointressant. Vår stad är då synnerligen inte ointressant. Fast man blir lätt elitistisk i bubblan. Som Jake när han gjorde rollen som bubbelpojken. Det går bra sålänge man gillar handjobs, som så många inte gör. Jag hatar de där så många, de är verkligen botten av mänskligheten. Blir inte så många till övers då. Antar att jag bara är lite bitter efter att ha pratat med en morförälder som är på gränsen till glömskans elaka bur. Ska lyssna lite på Studio Sokrates, glädjas åt dialekten och åt 50-talets roadtrips i jazzens tecken. Som någon sa: det blir inte bättre än det som var sämre förr.