Jag ställer mig utanför och skriker tills du kommer ut och lyfter kjolen och grannarna gråter och barnvakten säger att hon inte kommer tillbaka förrän hela släkten har gått i terapi. När jag var sex år gammal sade dommarna att ingen tidigare visat prov på sådan mognad, men att jag säkerligen kommer hinnas ikapp av de andra monstren innan jag nått tonåren. Sedan vet inte ens Tranströmer vad som händer. Kanske faller jag av stolen, kanske faller löven snabbare och jag hinner njuta av hösten. Kanske finns ingen nära relation kvar men då har jag alltid min röst. Att låta ljuda med över innergården, så att även om jag inte ser er så ska ni höra mig.