ir a principal | Ir a lateral

ORD

  • ERNSTOLOF

Min bäbis

Min bäbis kom med glada tänder 

rakt ut i solen 

och ropade 

mamma är med, pappa är med

Hon visste en hel del om världen redan

om aristokraternas fall

om den blå vågen

nej, refererar tyvärr inte till fransk film

snarare till den tsunami av hatiska 

varelser som regerar på jorden nu

hade hellre skrivit om filmen Avatar

för den tycker jag om

och det gör min bebis också

Hon älskar att kliva in i de stora salarna

i riksdagen och ropa

mamma är med, pappa är med

och sedan vända på klackarna och 

springa med raska små steg ut genom

den stora porten i ek och riva ned några

vaser från 1700-talet på väg ut

Det är en ny regent i stan

min bebis 

I Love you!

Tack för presenten!

Har en ny present på gång

En liten rosa-röd skepnad som ligger och sover

Eller kanske förbereder sig för att gå upp

Ber till gud varje dag att det skall gå bra

"Tack för att du hjälper mig så att..."


Har sökt meningen varje dag sedan 1995

Då vi delade upp familjen

Någon fick cykla till skolan en timme extra

Någon annan förlorade sitt jobb

En stand-in som blev permanent


Sedan dog borgmästaren

Han som skulle ta hand om mig

Han som hade empati och samtidigt 

var ganska hård


Såg dig på tv för någon månad sedan

Eller egentligen var det på VHS

Nu är det jag som skriver plakaten

"Running for mayor year 2021"


Hoppas verkligen jag kan leva upp till

mina vallöften

Hoppas verkligen det finns någon bra

Youtube-video för hur man 

gör ett fint energifyllt men empatiskt paket

i glitter med fasta kanter och glädje 

i ögonen


"Tack käre gode gud"

Känslig/okänslig

Vi distanserar oss från alla uttalanden som gjorts sedan april 1987.

Hon trodde att jag skulle vara lite mer som du.

Lite mer tokig, lite mer galen, lite mer knasig, lite mer bakvänd.

Skriver en lista med matvaror.

Skriver ingefära högst upp.

Lägger till chili en vecka senare.

Trodde jag skulle få krupp.

Hade det som liten

Många stjärnklara nätter i pappas famn

Nu är jag mest sliten, hopplös och satans varm.

Vallningar, jesus , victor och fåren.

Victoria, The national, 188 cm tjock om låren.

Klumpiga skor banar väg för en väg inom politiken 

kärleksrelationen får se sviterna av ett 

välutvecklat asp-löv

löv you too

hoppas du vet att jag aldrig kommer förändras

och att personligheten är en förädlad metall

som riskerar att rosta.

Tror du att det går att få revansch?

Det var några år som gick åt i gymnasiet, 

några kämpiga år

det tog emot att gå till skolan

tvungen att spela svår

satt med fötterna på skolbänken

satt och rökte hemma på altanen

låtsades veta något 

något som var sant

låtsades var bättre än de andra barnen

det gick ganska snabbt utför

nedför, eller inåt om du så vill

ingenting betydde någonting

och någonting vad fel

studenten blev en grisfest

och endast slipsen var hel

tänk att jag överlevde, 

att jag fick behålla min profil

eller är det från dödens gata

jag nu deklarerar i skrivstil?



Friluffare

Blandade känslor gällande naturen.
Att slappna av är också att lämna dörrarna öppna för olust
Är så skraj för negativa subjektivt upplevda fenomen

Likt gaser i magen
Eller sår på slemhinnorna
Att åka kollektivt är ett välfungerande sätt att samla känslor

Men utan vin är det tråkigt
Likt tandborstning

Eller att vistas mer än 3 timmar på en skandinavisk badstrand i juli

Pre-Austin

Litar du på känslorna darling?

De som får dig att välj olika sorters flygbiljett.
Du trampade mitt i tårtan som liten, du var älskad som enda barnet men hatad som en krävande individ. Jag älskar dig.

Du står med strumpor uppdragna till höften, du blöder, men inte på grund av skrapsår, det är pågrund av möjligheten till avskalad ovillkorlig kärlek. Den är förrädisk dendär villkorliglösheten,för den kan luras på ytan. Där kan den låtsas vara en prinsessa eller en prins, en drottning eller kung. Men i själva verket är det en jävla människa. En trasig jävla människa. En tanig skelletal varelse, eller en flötigt flytande kudde av mänsklig varelse. 

Då säger samhället: fyfy, du underbarn, du ska inte tro att hopp och kärlek beblandar sig med kollektiva pöbelkänslor, nej sociala krafter får dig att ”comply” (kan inte det svenska ordet och är för lat att googla, take that Gohoogle). 

Tack för mig tänker du, men ”nehejdu” tänker jag. Nu jävlar ska vi bygga ett imperium av folk som är som du och jag, vi ska umgås, knulla, älska, kyssas osv, med en avsikt attt bara njuta och leva livet. Så om, så om, så om barnen kommer på köpet, om vi köper en lägenhet, med flera rum och stora fönster och om du närmar dig dina barndom med lyxleksaker, vetdu vad - det göringenting, för din kreativa ”Södersida” kommer alltid finnas där, i upprorens inre strid. Precis som Paris alltid finns inom mig, och jag är inte rädd för att verka pretentiös, för jag vet att det är på riktigt.

Nu känns det som jag vill spendera resten av mitt liv med dig. det låter klyschigt, det må låta som det har sagts förut men det spelar ingen roll. Känslan är genuin, den är primär, den är pånytt. Hade denna känsla med Malin. 


Tittar på ett framträdande av Adele. Du intar hela min kropp. Som en jävla tsunami. Märkligt när man träffar någon och är kär på riktigt, hur hela ens tillvaro, dåtid och nutid flätas ihop och allting känns påhittigt och på-nu. Så jag vet att jag ibland har ångat, ibland slår mina konstiga reaktioner till i anknytningen. Men jag tror att vi är ämnade att vara tillsammans, tror det var menat från början, från första träffen.

Porrfilm

På femtiotalet hade man fullt upp med att följa de nya normerna som flugit in från Amerika. Då var det ingen som brydde sig om den söndertrasade katten i rännstenen, eller modsen på plattan. Där de stig och ropade böner till pensionärerna. 

Sedan kom sjuttiotalet och kjolarna fick blommiga mönster och skåningarna emigrerade till Östermalm, för där hade man lagt alla sandkorn i små glas och ställt i skyltfönstren där man kunde stå i timmar, oavsett minusgrader eller hatord från norr. Det är klart att laktrits shots underlättade kampen, att stå ut med jeans och coca cola och brasse och frasse och nasse. 

Nu är det år tvåtusen trettio och nasse är fortfarande vid liv men maskerar sig med Dr Martens och rånarluvor och hemma bryggd öl. Vet inte, är det verkligen så annorlunda? Till och med robotarna manifesterar för att få tillstånd att röka på jobbet och dricka motorolja. På femtiotalet drack man sprit på fikarasten och klämde receptionisten på rumpan. 

Nu förtiden får de manliga grävlingarna i styrelsen sig ett ordentligt nyp när de går förbi robotarna i korridoren. Blip, Blop, Piip, tjuvnyp, iiiiiiiih. Såja, det är bara den nya tidens normer, det är så vi jobbar, artificiell intelligens eller brist på intelligens. 


Det spelar egentligen ingen roll. Tiden är som en besiktningsverkstad, där utsidan formas av någons smutsiga hafsiga händer. 

Säsongens vin


Kan du tänka dig att årstiden får knopparna att förändras?
Det har hänt.

Från depression till extas, till mellandvala, till knas, till förundriing, till förlikning och övergången till acceptans med en gnutta av självkärlek.

Kan du tänka dig att sväva fritt mellan känslor, utsätta dig för de värsta rädslorna utan skyddsnnät?

Vi måste vara dödliga för att kunna leva.

Det är svårt att trotsa färjekarlens avgift, att bryta ramarna för terapins avtal.

Följ bara strömmen och låt förändringen förlösa, låt bojorna falla, låt sommaren bli till vinter och sublima tillstånd ska få din kropp att sjunga sanningens sång.

Mellan rymden

Tänk dig pollen, små frökapslar som seglar i luften.
In genom din kärestas näsa
sprider det sig genom kranskärlen.
En sensation som transcenderar.

En kropp reagerar på andra sidan kontinenten.
Sammanflätad genom hudkontakt uppnås extas.

Som en del i samma rörelse.
Så hänger det ihop.
Men det är svårt att se
hur reaktionerna multipliceras,
från ett subjekt till ett annat.

Genom dimensioner.
Via kärlek.

Slår du på tangenterna.
Googlar du kroppsliga fenomen.
Distansen växer mellan dig och de nära,
är det så.

Misströsta inte, 
du är en del i ett cirkelresonemang,
där upp är ner och tvärtom.
Det viktigaste är gravitationen,
eller snarare vår upplevelse av den,

tillsammans.

Stranden

Du visade vad som var sten och vad som kan suddas ut mellan morgon och kväll. 
Tågresan, samtal om framtida boenden, boenden för bohemer och för kungar. 

Möjligheterna är oändliga för stadens trasdockor, 
de våghalsiga och ekonomiskt obundna (om man bortser från studielån).

Den längsta mannen spelades på Spotify, lämnade tillvaron berörd, med magisk hand.

Tänk om havet var gud och tvärtom.
Då skulle fenor vara vingar och resebolagen skulle gå i konkurs.

Sprickor


Det färglägger en viss spänning, kalla det upprymdhet,
med att vandra barfota under tunneln till Karlbergsparken,
där man nyligen satt upp neonlampor för att göra kaninerna trygga.

Där finns stängsel för att stänga ut rådjur och dylikt.
Och någon form av giftigt avfall har dumpats där.

Friheten sipprar ut från avkalkade rör i Vasastan.
En frän doft av svavel präglar sociala grupperingar.
Oklara sinnestillstånd ruvar på uteserveringarna.

Dockan du bär med dig till varje viktigt möte,
för på andra sidan bordet sitter motparterna med solglasögon
och det är skrämmande att möta avgrunder utan skydd.

Men likväl så flyter barnvagnstrafiken på utan avbrott,
lkväll susar tunna "speedsters" förbi utan samvete.
Kanske skall de unnas detta, utifrån allt slit.

Det går dock inte att undkomma empatins vassa klor när hon med trasiga skor trevar skyggt längs räcket.
Eller damen som nyligen blivit dumpad, sannolikt på det värsta sätt, i den sämsta av perioder.
Allt hon vill är att hata, helt rättfärdigat dessutom.
För där inne, bakom revbenen, bakom Haglöfsjackan skriker hjärtat,
hjälplöst och förtvivlat.

Men det är svårt att höra när fordonen vrålar bredvid,
endast i ögonvrån kan man skymta tårar och blod.

Till en början iaf

Kanske fanns det en tråd redan innan
detta flöde
En form av determinism

Men förnimmelser om bråd död
eller att dödas av ett blankt blad
i etern
detta skulle icke göra mig förvånad
för med den blanka inställning
om än färgad med strävan
så brukar försöken 
slås ned
nyfikenheten till trots
med brutalitet
med kärleken som förlust
ack denna förlust

Men du införlivar försöken i det vi kallar
intresse, eller det vi kallar strävan
så att samhället lämnar dig ifred
men luras kontinuerligt gör du icke
däremellan ligger nämligen
en öppning
icke erotiskt är den

Men ack så talande
om ting som komma skall 
och om tillvägagångssätt som 
lycka kan nås
eller meningsfullhet
så tillvida dessa begrepp ej är unisona
tack ändå
för insikten som delas

I dess försiktighet

Inte bitter och åldras ej

De stora städerna längs atlantkusten. Vilket land spelar ingen roll. Vilka ansikten spelar ingen roll. Det handlar om hur man spenderar sin eftermiddag. Med vinflaskor och infekterade skrapsår eller med silkeslena middagar vid ekbord, med en handfull av skogens alla vänner. De mindre städerna längs österlen, med tovor av drömmande gubbar, förkärlek för antiken, postkärlek snarare, med hat för nytillkomna normer. Eller de rotfyllda tunga fembarnsmödrar som vaggar i vassen för att undkomma gäddor och slåss med myggorna om den bästa platsen i solen.

Reclaim

Vi är inte värda denna tillvaro. 
Dess månsken som egentligen bär frukt för kärlek.
Så lurar vi oss att solen är källan till liv.
Men i själva verket är tilliten och föreställningsförmågan
det som får våra celler att fortsätta spinna.
Det som får den naiva biologiska kedjan att
löpa är inte instinkter och gener.
Det är viljan, motivationen, medvetenheten,
abstraktionen, övertygelsen.
Men det är också egensinnligheten,
egoismen, självständigheten mitt i gemenskapen,
sanningssökandet och hedonismen.
Därför är vi ej värda denna tillvaro, 
denna kosmiska sammansmältning av små beståndsdelar.
Det gudomliga som vilar mellan himlakroppar och 
de minsta beståndsdelar man kan tänka sig.
Så njut av kaffet och morgonpromenaden.
För innan det svalnar så har urets kugghjul
hunnit snurra ytterligare ett ärofyllt varv.


psykografik.com

Någonting händer när en lämnar den intrapsykiska sfären, när idén kravlar sig utanför skalet, när Dylan frågar Donovan var han köpt sina skor. Visst finns det kraft i solipsistisk kreativitet, hos de stålsatte konstnären. Men till och med Rimbaud visste att inte ens kontinenter kan skilja drivkraften från dess skolvägar. Så när två ämnesfält möts är det som att åka på studieresa till nordNorge, men med GPS istället för karta. För internet vinner fortfarande.

Den inre demokratin

Der är klart att det finns någonting som liknar lycka, pepp, jävla go känsla, awesome, glädje, rus, gyllene tårar med inslag av rabarber och diamantsalt.

Men däremellan finns också nedstämdheten, och förminska den inte, våga inte förminska nedstämdheten! Tror du det går att bereda väg för solen genom att bygga en regnsköld? Tror du att man kan tvinga bort molnen och sätta upp en skylt på kontoret där det står: "sura medarbetare ombedes gå hem, men välkommen du glade"?

Nej, så fungerar det ej, så fungerar heller ej känslorna. För likaväl som glädjen bor i ditt bröst, likväl har även ledsamheten där sin hemvist. Likväl som att skratten tillåts mullra i klassrummen måste även tårarna tillåtas flöda utmed korridorens väggar. Även ilskan har sin plats där och till och med skammen bör ha en tillskriven stol i denna känslornas regering.

Först då banar vi väg för en sund balans av känslor, av intryck och uttryck, av normer och av utföranden. Först då tillåts vi vara människor med allt vad det innebär.

Bergstagen i bergslagen

Nedanför bergsklippan mullrar ilskan tyst under bröstet.
Det finns inga bevis för undertryck.
Vi rapporterar endast det visuella.
För mellangärdet formar det bästa gardet,
blodtörstigt och känslolöst.
Precis vad som krävs för att skada sig själv och andra.
Så ringer telefonen och verkligheten hälsar på.
Likt en kompis från förr.
Med dåliga nyheter.
Vanorna har sinat och vänskapen likaså.
Ingen vet vems fel det är och naturen väljer icke sida.
Marken skälver när känslorna skall ut.
För inget är till för att balanseras.

Stilla blir rörd

Om natten när grannens subwoofer dånar
Lyssnar jag efter svaren
På dagen när trappan städas
Säter jag örat på tapeten och
Spänner städet, stigbygeln och hammaren

Försöker röra armar och ben
Slår på knäskålen
Drar frenetiskt i axeln
Vart ska vi?
Bort från soffan

Stilla på mattan
Framför soffbordet
Har tänt ett ljus
I bröstet surrar bina

Har bara några månader på mig
Att bli hel
Sedan börjar livet
Och alla söndagar blir mindre skrämmande
Och i den svarta tratten viskar ljuset 
Mänskligheten håller på att vakna

I sällskapet finns spegeln
Den som landade på långsidan och sprack
Det var hösten 2010
En höst som varade i två år
Nu kanske löven är borta

Tittar ut bakom gardinen

"Resa" - inte bara en spellista på Spotify

Du är levande, ett väsen som rör sig, dynamiskt, i ljuset.
Vilket gjorde att lägenhetens väggar började dansa.
Så gungade vi liksom på höfterna tillsammans och skrattade.
Du flyttade in som en ny säsong, ganska snabbt.
Som när våren kliver över snön så att den smälter
och bereder väg för solen.
Fastän vintern kanske ännu inte är redo att förändras.
Så dansade du in genom dörren.
Vi hade pratat om det innan såklart.
Men min is var stark.
Och ibland hade jag mössan och vantarna på mig.
Men fy fan vad du var behövd.
Och fy fan vad du är saknad.
Det är så tyst utan dig här.
Mellanrummet ger ifrån sig brus, bilar och människor susar utanför.
Dina kläder sover i garderoben.
Glad att vi har fönstret nära innegården.
För i ensamheten blir världen så mycket mer hotfull.
Och man tvingas lyssna på vinden.
Det är tur att du skall återvända igen.
Precis lagom till våren.

Svärtan revisited

Hälsar på rädslan igen.
Efter en lång dag av trygghet på stranden.
Nej, en lång månad av trygghet i staden.

Har tydligen gått igenom en kris.
Har tydligen hanterat den typ ok.
Har tydligen hamnat i en fin relation.
Hanterar den tydligen på ett fint sätt.

Men så en dag slår svärtan till.
Har skrivit många låtar om den.
Svärtan har bara en inkörsport till mig:
genom kärleken.

Svärtan har knackat på mången gång.
Nyligen i form av döden.
Då förlorade jag spelet.
Schack matt.
Min kung dog.
Sedan dess har vi outtalade affärer jag och döden.
Jag och svärtan har kivats sedan 15 år tillbaka.
Svärtan tog en stark ledning, jag kontrade.

Nu sitter jag avlägset i ett annat hörn av landet.
Är mer tillfreds än på mycket länge.
Förutom att min kärlek sårar mig, med eller utan intention.
Som en tackling.
Som en knuff i ryggen.
Som en spottloska.
Så jobbar svärtan i smyg.

Senare inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Inlägg (Atom)

Copyright © 2008 ORD