ir a principal | Ir a lateral

ORD

  • ERNSTOLOF

ge mig mer trefemmor eller

vad hände med all medkänsla
var tog alla fina män vägen
vilket sällskap ska jag söka mig till
jag har min allierade
den klarsynte
jag har mina soldater
jag har min kung
men ingen drottning
på teve saknas de
på film saknas de
man kan ibland höra hopfulla viskningar på radion
men så fort musiken kommer på
så drar jag hellre och hänger
med inskränkta fransmän än
dessa torra, stela, svenska män
va fan
finns det bara fyra allierade i hela landet
hur ska tjejerna må
vem ska lyssna och validera och
stärka och massera
och lindra och inspirera och krama
och insinuera
jag vet inte
kanske måste man vänta till 2040
eller vakna ur denna egoistiska dimma

oönskade syner i september

går runt hörnet från cafét
på sysslomannagatan
nynnar på en låt
som jag nyss skrivit
ganska trallvänlig
så ser jag dig några
tiotals meter längre fram
med honom
och jag önskar att jag hade en annan väska
eller ett par andra skor
för jag känner mig genast
ful och jobbig och
för ett ögonblick kan jag inte hejda
mina fötter som tar mig rakt framåt
aaaaaaahhhhhhhh
det som gör så ont
ge mig öl, kaffe, snus, cigg, en käftsmäll
jag bryr mig inte, bara vad som helst förutom detta
och jag nynnar nu, tydligen, på en annan låt
"feels like a knife in my heart,
like a knife in myyyyy heart"
and my sorrows, jävla sorrows
endast mina att bära
men i sista sekund
lyckas jag få kontroll och
svänger snabbt av
åt vänster utan att veta
om du sett mig
men jag tror det
för du rättar till håret på det sätt
som bara du kan
och resten av min kväll är förstörd
för sådana låtar kan bara spelas på repeat
eller ännu värre,
upprepade på en billig lp-spelare
vilka droger hjälper mot sådant
nej just det,
det handlar om att ta smärtan
jävla acceptansterapiskit
bara ta smärtan
rakt in "like a knife"

på bakre raden

umgås med dylan idag
han visar oss vägen till en
värdig solipsism
och jag kommer ihåg när
man gick på dagis och byggde
hus av play-dough
tänk vad lätt allt var då
jag var ihop med sju tjejer samtidigt
och kände inte något för någon av dem
det handlade bara om att få ligga
och kanske fåfänga men
jag vet att jag var tidig med nyfikenheten
på allas kön och
på allas känslor
och på livet och döden
och jag undrade så varför
de vuxna var olyckliga för
jag menar
allting låg ju där rakt framför ögonen
nu är jag vuxen
och jag hatar kärleken

löven

satte mig på en bänk i carolinaparken
efter krogen inatt
drack min trefemma
smälte in med träden
min siluett ingen såg
folk gick förbi och skrek
jag gömde mig bland löven
jag gav liksom upp dig
som du ville
för jag kan inte vara som de andra två
jag kommer inte i ett sådant paket
okomplicerat och lätthanterat
jag kommer i spiraler
av taggtråd och rosentörnar
men du ska veta att jag ger dig allt
om du vill
men du letar dig till en punkt
då vår relation inte ens börjat
varför gör du det
man kan inte resa tillbaka
relationen, banden, försvinner inte
så varför låtsas
för det är så det känns
när jag stirrar på gräset som håller på att frysa
det är så det känns när jag söker dig gång på gång
som vore jag en främling, någon du inte har
legat naken bredvid och berättat för om dina inre krig
så jag tar väl på mig halsduken och mössan
och inväntar en kylig period
även om jag satte hjulen i rullning är det nu du
som styr hästarna och vagnen och
jag vet inte var kramarna tar vägen
jag förstår dig, jag förstår dina val
men jag förstår inte resten
mina svarta kängor klarar nog den snåriga terrängen
och med öl i magen kan jag gå hur långt som helst
behöver du space så promenerar jag flera mil
men om detta står inte i några böcker
på detta finns inga svar
om någon kommer fram och vill prata så
får de fråga mig och jag har inga svar
och vill man slå mig så går det bra
vill man se mig le så går det mindre bra
för jag ser ledsen ut men egentligen är
jag bara hjälplös och vilse i en höstskog
sax, såg, tänger, tänder, hammare, händer, svets
lägg ner dina vapen för där finns ingen lösning
jag har hud och kött och blod och tankar
det vet du för du har varit därinne
och du är kvar
där

rehab

läser inga böcker
promenerar inga sträckor
klipper inget gräs
går inte på styltor
köpte en kikare
vände den bakochfram
skakade på flaskan
sparade en droppe
i fall att det gör ont
går på loppis
kanske kan någon
annans historier
lära mig hur man
ska göra med relationer
som har häftats fast
och sparats för jag
är svag i drömmen
där gör det ont
du kramas med en annan
och där ser jag tydligare
hur du har ett nytt liv
hur du bygger en mur
för att hålla mig ute
det gör mig ledsen

Snabbköp

I kassan sitter en kille som jobbat
alldeles för länge trots att han är för ung
och han har på tok för mycket vax i håret
trots att han knappt har något hår.
Likt för lite smör utbrett på en hårdmacka.
Jag köper lite kaffe och hoppas på
en varm höst som kan
ge de frusna en ny chans.

lapptäcke med moraliskt godkända skygglappar

visste du att
de två största folkmusikanterna
ej bar underkläder
men sov ensamma ändå
och försökte dölja det
med cigarrer, skynken, undvikande och
igentejpade solglasögon
någon berättade för mig
att om man visar ömhet och närhet
med någon
inför andra
så är det ett tecken
på att man praktiskt taget är ihop
så linan till draken gick av
och jag bestämde mig för att bli austronaut
och inte författare
är nog bättre på att sväva i kosmos
än att iakttaga er närhet
som dessutom är utom er insikt
så flyttar jag till östeuropa och
bosätter mig på ett hostel
där erkänner man iallafall
att närhet tillslut innebär
att man flyttar ihop
våningssängarna och gör det officiellt
och då är jag så hög att
mina misslyckanden i kärlek
berör mig mindre än
tuggummit på väggen
mindre än den håriga
öppningen i någons kvarglömda kletiga
tidning

imaginära kloner

inbillar mig att jag ser dig överallt
det är lite som
funktionen i spotify
som gör en galen
men man lyssnar ändå
jag tittar dock ned i marken
eller försöker cykla ikapp
och såra mig själv
sätt upp madrasser
mot husväggarna
eller bygg om mitt känslolov
ta gärna från någon annan sida av mig
typ min mörkerrädsla
eller min empati

hertz

lyssnar på min egen radiokanal
sänder ett program om relationer
huvudpersonen är mål för satir
vänner står utanför studion och skriker slagord
exponeras, förneka, exponeras, förneka
hoppas, ramla, hoppas, ramla
klättra, inte klättra, klättra, inte klättra
nära, längre bort, nära, längre bort
undra, veta, undra, veta
svartsjuk, inte svartsjuk, frisk, sjuk
strävan, backa, sträva, backa
jag sätter på teven istället

klaus

nyss var jag instängd i en kista
hade med mig en bok och ett skrivblock
och ett par träningsskor
nu har jag ont i huvudet

filter

du var i mina drömmar hela natten igår
ovanligt mycket
jag rökte ovanligt mycket igår
drack ovanligt lite
blev för omtyckt
kanske förtjänar jag det
en vacker dag
och jag skriver en
fråga i mitt huvud
när är karenstiden över
du sa att det behöver gå en tid
romarriket var
öst och väst
blocken är röda och blå
lärde mig att bygga ensam som liten
föräldrarna sitter kvar därhemma
vi har olika behov
och
mönster
du lärde mig mycket om nyanserna
och om
den tunna röda linjen
mellanmänsklighet
och jag blev bjuden på
crêpes igår
var med i en diskussion
jag sluddrar som oftast
trodde jag kunde uttrycka mig bättre i skrift

träning

drar i någon slags kabel
ja det skulle kunna vara ett skämt
för min kropp är liksom tre år framför sin egen tidslinje
kommer ihåg när jag fick hår på snoppen
när jag kysstes för första gången
redan då tänkte jag för mycket
redan då blev jag kär och fick panik efter ett år
redan då var jag liten men intressant
tyckte jag själv
nu börjar jag få hår på ovälkomna ställen
och kanske ska jag ta värvning i true blood
men nu är hösten påväg och då kan man gömma sig i
solstrålarna som söker bladen
man kan låtsas vara upptagen
man kan försvinna in i tekniken
på sätt som inte ens
bill kunde tro
för nu tar mac över
balansgången blir lite mer osäker
och man kan fortsätta dra i kabeln
på gymmet
hemma
i kosmos

det är kul att repa under jord

har inte tittat på stjärnorna på flera månader
igår såg jag en batmansignal
funderar på att starta en egen utryckningssquad
om du någonsin är i behov av
en kram
om du någonsin är i behov av
en öl
ring
det är egentligen mina behov du tillfredställer
med det står i det finstilta och
så länga jag är vattuman
så ska staden stå i ljus
och hästarna
springa
esplanaden ned
rädda mig och du ska rädda dig själv
jag har börjat och slutat röka
nu ska jag börja och sluta snusa

mad men

undrar om ni ser månen idag
den är likadan som den var på 50-talet
samma kratrar som man såg från
pont-neuf, från gardemoen
drömmer mycket på hösten
vaknar och drömmen följer mig
in på dagen och färgar av sig på träden, rödgula
ibland får jag små inblickar, förnimmelser om hur det är i din värld
nuförtiden, den jag inte känner till men kan ana
genom tv-serier, filmer, musik och liknande
jag tror jag förstår dig, kan nästan säga säkert att jag gör det
och det lämnar en bittersöt smak
av avundsjuka, på dig
och svartsjuka på dem
och allt jag kan göra är att leva ut
samma saker
genom ovan nämnda media
tills jag
vaknar
ur min dvala
och det går inte en dag utan att jag känner av
ånger, ovisshet
ledsamhet men också vajande närvaro
och
ljummen, nästan kittlande melankoli
på gränsen till nyfikenhet och välmående
hela känsloregistret på en och samma dag
och ingen att dela det med

spela förbunden

mitt hjärta slår så fort när jag öppnar ögonen
det är svårt att veta vad som är kväll och vad
som är början på framtiden
för
svetten rinner sakta
under elbasens rem
försöker
möta ansikten i massan
strålkastare i ögonen
så många andetag på ett
och samma ställe
så undrar jag om någon vill ge mig en kram
för det känns fortfarande så långt borta
och det är mil mellan
scenen och
golvet
och
jag söker tryggheten
men finner bara
ett paket
halstabletter

sadel

ramlar ned från hästen igen
skrapar upp stort sår på benet
du häller konjak på såret och
säger att det kommer ordna sig
men i väskan ligger ett brev
och vi har ingen ved hemma
vi har bara minnen
och bussarna till stan har slutat gå
så du ringer ditt ex och
ber honom komma och hämta dig
kvar ligger jag med
benet i högläge
och tänker på kokain
och gamla sjukvårdsmetoder
undrar om du har din mobil med dig
jag skrev in ett hemligt meddelande på den när du sov
en sms-biljett tillbaka i tiden
ta av dig mössan
dina kramar var bättre förr

Blåfågel

jag tycker inte om att vandra vid strandkanten
skulle mycket hellre hoppa i och doppa huvudet
men vet inte, det blåser upp till storm
och jag är rädd och när jag var liten
fanns det inga fyrar och det finns fortfarande inga
och hur trevligt det än är att titta på
tanter med yvigt hår som matar änder
för att slippa tänka på ensamheten därhemma,
på mannens nya, lite yngre, lite sämre partner
jag har snart inga brödsmulor kvar
kastade mina till ugglorna
kanske de kan hjälpa
mig att snoka och snåra
eller att
börja ro med
andra
eller att
åka till en sydeuropeisk stad
och
dricka mer

conrad

tar du med mig på en båt
jag kan hjälpa till att ro lite
kan dricka upp det dyra vinet och
kanske improvisera fram en sluddrig dikt
eller stirra ned i vattnet och vara cynisk
men berättar du om dina minnen så
lovar jag att lyssna och le och
berättar du om framtiden så kommer jag förmodligen
lyssna ännu mer
för jag är en bra matros
och mina andetag passar i
den kalla natten

fångar

sitter på gatan och dricker kaffe, kopp, efter kopp
tills världen börjar snurra då tar vi en cigg eller två
och trotsar kroppen, går upp och börjar dansa
kungar och drottningar, kan göra vad som helst
så går han förbi och sedan hon och sedan spyr vi
och somnar och inser att fängelset är
av kött och blod och att friheten är en illusion
men nästa dag super vi os fulla
upp och dansa, skriker fula ord
röker ännu mer
det börjar snurra
kungar och drottningar

säljer mina ägodelar

vad säger man när stormen kommer
kom an, ge mig äventyr och faror
eller
kan vi ha lampan tänd
kanske kommer vargen ur de svarta gömmorna
eller
kanske kan man trösta varandra
två personer som lever i frid
för världen är därute, ond eller icke
den lever på oss och tvärtom
men man går vilse på väg till lyckan
man glömmer sätta på helljusen
och där, pang, en hjort
och skuldkänslan tar dör på
kärleken
som vore europa en stad
som vore närhet vuxen på träd
jag hoppas att mina solglasögon blir
röntkenglasögon så jag kan se dig naken
varje natt

Nej det är inte sött som saft

Spill ett glas
låt vätskan ligga ett par dagar
för det gör ingenting
men det gör ont
och du letar efter någon som kan
hålla dig i handen medan du torkar upp
men du känner ingen som kan hålla dig i
handen medan du torkar upp
så du låter det vara.
Sedan blir det ett nytt år och vätskan
har blivit sand.
Du blir törstig och kommer ihåg känslan
av fukt och värme så du spiller ett nytt glas
men denna gången sugs vätskan upp av sanden
och dina händer har slutat darra men
det finns fortfarande ingen som
du kan hålla om så du köper
vita bommulshandskar och bestämmer dig
för att läsa dig genom hela vänstra halvan
av stadsbiblioteket för där måste man vara
tyst och där finns ingen press att försöka hitta
någon ersättare, det skulle ändå inte funka.

parentes

Så sägs det hej och munnen klistras ihop och man hör en röst i bakgrunden och det är inte min röst och jag faller ihop inuti men stammar vidare i luren och mina fötter springer på mattan men jag sitter still på stolen och virkar en ny plan, som egentligen är samma plan, som egentligen är trasig. Det är inte första gången och jag är inte vampyr så jag får små sår på ryggen och denna gången är det inte aliens, det är jag själv.

En film om Basquiat

Lider främlingar, jag tror det, att det är svårt att stirra in.
Klart man försöker på alla sätt. Köpa nya kläder, bli smal.
Second hand. Rundor på stan, letar sådant som redan varit snyggt.
Inget fult kan någonsin bli snyggt. Vågar inte se varandra i ögonen.
Tittar hellre ned i gatan, hoppas ingen såg mig.
Går med fötterna inåt, för det är snyggt, raka könshåren.
Kan inte undgå att se ut som jag gjorde för 15 år sedan.
Kom ihåg vad jag sa. Men med förklädnad är det ingen som ser osäkerheten.
Bjuder in kompisar att se på standupklipp från 90-talet.
Det var mer färg på den tiden. Inte nödvändigtvis något bra.
Pixies eller The Drums, varför inte båda?
Tv, Playstation, gitarrtillbehör, stereo, mediaspelare, jag säljer allt.
Inte för att tvingas läsa och tänka mer utan för att jag är pank.
På riktigt. Jag blev rädd en kväll men nu är jag trygg igen.
Jag är nämligen bortskämd, bortskämd och liten.


infödingen

Ska börja röka igen
och vandra i skogen
med för tung ryggsäck
och dåliga skor
dricka kaffe på en sten
dricka vin på balkongen
blåsa rök på alla som inte vill
kramas och som tycker att
jag är ful och tråkig
solen kommer dö
men det är ett tag kvar
inkafolket rökte för
mycket skit
kreaturbajs
undrar hur många som gjorde
slut på den tiden
hur ser statistiken ut liksom
en sorg per familj
och ingen som tröstar
när man blir gammal
då ska jag köpa en pipa
och flytta till japan
och lära mina grannar om
rimbaud och blake
och om sprit och ohälsa
skippa yin-yang-snacket
balans är den moderna människans påhitt
jag åkte skateboard som liten
sårade mig själv
snart är jag 30
livet är som ett australienskt jaktvapen

crossroads

här sitter man, en
jag och broder daniel
känner igen mig där
alla borde få ha ett vattenhål
där man kan hämta vatten
till sig själv
bara
hur hamnade en här
med huvudet i knät
med föredetta kärlek i huvudet
åh, att få kyssa din stora fina mun
tänker jag
men håller käften för
det har du bett mig om
och vi pratar vikt och utseende vid bordet
och allt jag vill är att du ska inse hur
jävla vacker du är
så att du slipper tänka på allt sånt
som också jag tänker på
men som jag borde kasta i soporna
för det räcker med fyra öl
och en konsert på mosebacke för att
njuta av sommaren
kanske också kan det vara bra med
ett hem
men det har du
maslows behovstrappa är bullshit
och dåligt även för att vara kvalitativ forskning
så jag sitter i min gröna soffa igen och är avundsjuk
på dig
men jag har alltid broder daniel vid min sida
och jag har jim och bob i mitt rum
walk on ropar de, våga leva i farten
men jag blir bara full och bitter och väntar på
min vägvisare
robert johnson
vad gav du upp?

plåster

folk försöker lita på varandra
att solen går upp och ner
man säger till när maten är för salt
det går inte att komma undan
det svåra är att komma nära
varandra
det luktar svavel på krogarna
massförkylningar
vet inte om det är alkoholen
eller brist på någon att dela livet med
men en barstol är för lite
och det har inget med fetma att göra
man kanske kan tigga kramar
nej, uppmuntra honom inte
då fortsätter han bara
det handlar om inlärning
och om ont i fötterna
och om pengabrist
men inte om verkligheten
för kunde man välja så vore
drömlandet fullbokat
för längesedan

maktläger

var detta någonting ledningen planerade
sanktioner mot känslor och oplanerat beteende
att köpa stora matsäckar
att gå i långa rader utanför stängslen
att alltid ångra sig
att gå i kloster
vi började som en grupp noviser
nu är gruppen större och vi vet mer än cicero gjorde
ja visst, det är bara att börja öva
sluta drömma på natten och använd
hjärnan till att flytta landmassor
det skulle vara nödvändigt sa han
men hans älskade stod fortfarande kvar på stranden
inga rep var nog långa
stad i ruiner
döden är inte den värsta anstalten

Blixten

Så föds jag äldre. Var gammal redan från början. Nej, inte som Brad Pitt i filmen om tragiska slut, inte fysiskt äldre, inte mentalt äldre men mitt väsen vill liksom från början bara äta det goda. Uteslöt till en början sötsaker. Höll mig till smörgåsar, nu äter jag det mesta och ikväll dricker jag whisky. Det får mina ben att rycka. Snart åker jag kollektivt färdmedel. Kanske finns det bättre saker att göra än att fastna i kärleken. Det förstod jag sedan tidig ålder men det hjälpte föga och hjälper inte alls nu. Jag åker flotte på kärlekssjön, tror du vi bygger ett hus där?

Nebreska god damn!

Tänker tillbaks till -74 då vi såg Nina Simone spela i Berlin. Hon pratade om svartsjuka om framtid om mörka tider och ljusa slingor. Hon bjöd in oss till hennes loge backstage och ville att jag skulle kyssa dig på halsen och att du skulle le. Satt och såg på när du log och hon menade att du skulle slå dig fri från bojorna och att du skulle vara min rebell. Du förklarade att du inte var någon rebell alls, men ingen av oss höll med. Don't be the girl you don't think you are, be the girl you might actually think I think that you might be. Så hämtade vi is och droppade på dina bröst. Nina tittade bara på såklart. Du förklarade att du gillade män som kramades nakna. Nina sa att hon skulle kunna fixa det. Innan vi hann hinna tänka stod en flaska dyrvin på bordet. Du bad Nina spela I love you Porky. Det gjorde hon. Sedan reste vi till Nebreska. Där älskade vi varandra igen. Du gav fritt sex en stämpel. Du lärde mig att leva utanför ramen. Jag trivs i din famn.

Dockor, komplementärt

Svårt att veta om jag skulle stötta Morrison eller inte. Möte på landsvägen där hjortar dött, där familjer bestämt sig för att separera. Det är svåra år innan skörden. Frukter och vin och öl och sprit och ingen som har förfester. Jag kan ha det. Då skille vi dansa på sofforna med glödlampor, stora glödlampor under armarna. Jag undrar om folk såg genom din förklädnad. Jag är naken. Det är kallt.

Mjölk eller vin eller blanda

Jag varnar för druckna rader och för druckna tankar. Michael min bror, Jim min bror, Leonard min bror, hur lyckades ni undgå fällan? Och varför är riktningen på min kärlek så som vore den ritad av en blå tuschpenna? Kan man visa sig själv på en overheadskärm och låta vågen spegla hur man känner sig, personlighetsmässigt i förhållande till den man åtrår så tror jag att vågen skulle gå sönder och att mina ögon skulle säga : jo men visst. En latte till för 25 spänn och jag kanske frågar om du vill rymma till indien med mig. Där kanske jag kan bestämma mig. Och nej, jag vill inte bli slavhandlare men jag kan bli din slav. Jag är redan dig slav, du vet bara inte om det, eller gör du? Skulle vilja vara någon av dessa pojkar du får din närhet genom. Nu är jag motsatsen. Den du drar dig undan från. Kan någon please sätta trådar i mina armar och styra mig genom livet. Jajajaja, jag vet att jag skrev motsatsen i en dagbok för fem år sedan men vem fan bryr sig. Ohla, ge mig närheten i ett brev eller i en ask eller i ett ölglas och jag ska kämpa lika mycket igen, jag lovar, inte mindre men kanske mer och kanske lyckas det tredje gången gillt och kanske går det ikras. Bara jag slipper bestämma själv, bara jag slipper rösta. Vänster hamnar mina fingrar kanske, men de vill hamna i dig. Åh, jäkla synder, jäkla utrop, som de sa fanns i östern. Varför söka. Varför känna sig oälskad när allt fanns framför fötterna. Triage, triage, missar du poängen. Jag fastnade innan puberteten, i ett ungdomstillstånd, neverendeing fasa och lyckosökande som inte finns. Ha, jag skrattar mig till sömns. Men när jag vaknar emmelanåt så gråter jag och skriker ditt namn.

20-talets förbjudna tankar

Gick på stan med Hemingway. Upp och ned längs boulevard st Michel. Vi pratade om vad man gör åt livets dilemman. Ha tyckte att det bästa är att bara tänka på hur floderna flyter, på hur snön lägger sig tyst på biltaken. Han gillade T-Forden. Jag gillar inte bilar men jag gillar Ernest. Han menade också att man inte ska lyssna så mycket till sin "inre röst", eller "flamsiga själ" som han kallade det. Det finns ingenting som förstör vardagen mer än en man som lyssnar på sina känslor. Ok, sa han, i vissa stunder måste man låta kuken bestämme, men det är allt. Vi gick förbi en gammal dam vid dammen på Vaksala Torg. Hon hade ett ungt barbarn. De växte upp norrut. Jag hade aldrig mött en sådan gestalt. Jo, damen påminde mig om mig mor. Alla kvinnor över 50 påminner mig tydligen om mig mor. Men barnbarnet var något att förevigas. Hon bar alltid svarta H&M-trosor. Enligt Ernest. Och jag litar på Ernest. Han viskade till mig: du kommer bli kär, du kommer tappa tron på livet och dig själv, men framföraöllt så kommer du bli kär igen. Det Ska tilläggas att en av Ernests största hobbies är att skjuta duvor i Luxembourgparken. Vet inte om han äter dem sedan men det skulle inte förvåna mig. Jag vill bjuda barnbarnet, som förresten är typ 25 år och därmed inte alls något barn, på en luftballongfärd till Neverneverland där allting är flytande, oberoende, optimistiskt och sammanflätat. Hon skulle inte gilla detta, jo förresten, med lite musik skulle hon känna sig hemma där. Sagorna skrivs ibland baklänges och jag har druckit vin. Kan inte hjälpa om jag vacklar och råkar tåflörta under bordet eller kramar henne för länge. Vi reser till varma länder tillsammans, som vi drömt om. Jag blir författare och hon hjälper mänskligheten. Vilket team. Mina drömmar är som hallon. Håriga och söta.

Pianospel utanför gallerian ger pengar men vad hände med hattarna

Klart det är svårt att backa upp ur ett parkeringshus, spelar ingen roll hur mycket hår du har på armarna. Hon kör en gul transportbil. Kanske fraktar hon paket. Förmodligen fraktar hon paket. I Mexico kostade en njure 10.000 och då fick man till och med välja färg. Hon ser ut som specialläraren på vår praktikskola. Den första som visade oss runt då gamarna och ödlorna följde oss hungrigt med blicken. Nu skriker två män i en SUV bakom att hon ska ta sig bilröv och flytta den till andra sidan staden. Nice är pengamannens paradis, liemannen ser vi inte till och gatorna spolas med endorfiner, ibland klorin. Barnen slickar klorinet från rännstenarna. På café beställer jag ett café, min franska är inte vad den borde och jag är för rädd för att titta på kvinnorna. Tänk om de frågar mig något. Jag nöjer mig med att spana byggnader, tegelstenens kurvor gör mig het. Kan inte bada dock. Har tatuerat mig. Har skadat mig. Själsligt. Det skriver jag på toalettväggarna. Dagens morgonrubrik. Ung man sårade sig själv, tio meter långt ärr i mittenorganet, detdär viktiga kötttstycket. Nu söker han timeout på Riviäran. Jag drömmer om dig fyra nätter av fem. Du är en blandning av mina ex och dig själv, ber om ursäkt för det, kan inte vara skoj att vara ihopmixad med den första av dem. Vore bättre att ha en tomat till huvud, eller samma sak, innehålllsmässigt var hon som en tomat medan du var som en världsdel, som en mjuk slöja, du får stå för de fina dragen medan hon får stå för knivarna i ryggen på mig. Jag vill inte hyra någon båt men jag vill lära känna ett gäng rika franskungar som bjuder mig på skumpa och blå vågor. Jag kan tillochmed byta segel om ni vill. Klättra upp i masten och spana ut över hajarna. Jag kissar ned på däck, förmodligen lite packad, med penna i hand, med gitarr på rygg. Köper starksprit i tullen. Tjejen i kassan ber mig visa mitt boardingkort. Jag visar snoppen och skrattar åt damen bakom mig som drar på andan, ropar på sin man, drar fram en kniv och skriker något om hur fint 60-talet var. Men vad fan hände med Serge undrar jag. Han var så nära att rädda hela landet men ni förgörde honom, ta nu hand om mig och min kumpan, vi kan skriva er ur helvetet och tillbaka in i bohemiska dimmor. Ta tillbaka den gröna smeten, ge mig absint och låt mig vifta min nakna rumpa och välta parfym över hela flygplatsen. Det är tråkigt att vänta. Piloterna strejkar.

Kompassen visar minus

En kille cyklar runt på en pimpad tvåhjuling med en släpvagn och fiskespö. Vi kommer överens om att han söker uppmärksamhet. Han har en grön tuppkam. Han kommer från asien. Han är fin. Vädret får oss att inse att vi alla säker uppmärksamhet. Vi dricker öl vid ån, bland vanligt folk, utan huggtänder, kanske kommer de fram på natten. Det cyklar förbi ett par killar som skriker åt en rastaman att de ska ge honom spö. Jag sitter och fyller i den politiska kompassen på min iphone. Dricker billig öl på burk. Lyssnar på doktoranden från Sheffield, han förklarar reglerna i Cricket. Vissa lyssnar. Och mycket riktigt kommer cyklisterna tillbaka, till fots, för att spöa upp killen med rastahåret. Han verkar vilja fly. Jag verkar också vilja fly. I skam. Hur hamnade vi här. I modernitetens vice huvudstad. Jag begraver mitt ansikte i vänsterpolitiken. Ingen blir arg på mig. Tolerans. Vissa har det. Senare ska vi hamna på Svantes. Där ska jag uppleva ett konstigt scenario. Lyssnar på ena örat. Pojkar berättar om sina flörtar, på pojkspråk, ovant att höra. Inser att du ingår i berättelserna. Ramlar inte av stolen men passar vidare frågan. Så ni har legat hud mot hud, som vi gjorde för ett tag sedan. Jag kan inte sluta min bedömning och jag blir besviken, förvånad, hade föreställt mig en Danko-lik uppenbarelse. Men jag förstår, du letar efter något nytt, något nyttigt. Jag förstår och det gör hela saken lättare, min vän. Leker ordlekar med mina bordskamrater medan örat fortfarande viger uppmärksamhetetn åt vänster. Till sist måste jag passa, simultant glad, förvånad, ledsen, arg, förstående. Jag kan jonglera med bollar. Och mittemot mig sitter en delad kompis fullt medveten om situationen, "är inte hon din kompis". Tar med mig min roomie och drar till kyrkan högst upp på backen. Domens kyrka. Den är under ombyggnad. Arbetsljusen kastar surrealistiska sken på fasaden. Det är kvällens huvudkänsla: surrealism. Hur hamnade vi här. Kyrkan, modernismen, framtiden, vem styr, dåliga matroser. Sedan letar vi mer öl. Rationaliserar. Det fungerar ett tag. Sedan kommer David Lynch bakom hörnet. Låter mig spana ned i skattkistan, den blå. Det är en potentiell vision, en absintdröm. Han ber mig nämna en siffra, jag säger "tvåsamhet". Han stirrar på mig, glirar, sneglar snarare. Antar att det var oundvikligt. Eget val. Inga svar på hur närhet kan återfås. "Det är ingen önskebrunn, hahaha". Nej, men kyrkan byggs ut, eller byggs in, ut ur våra sekulariserade hjärnor och in i historien. Jag kan bara hoppas att kvällens upplevelser inte lämnar öppna sår, läkköttet mitt har försämrats kraftigt sedan jag bröt vår tvåsamhet. Oundvikligt antar jag. Vill du komma och ligga med mig ikväll? Jag lovar att vara underlägsen. Jag lovar att du inte ska bli kär igen. Jag kan vara någon annan. Vi kan låtsas vara bönder, monster, myror, främlingar. Kanske kan det vara en dröm. Så är det. En dröm, med kuken i handen. Tatuerar in detta på torsdag. Åker sedan till sydeuropa och renar min kropp, haha, eller hur, med rödvin och vitt bröd. Ska försöka rensa ut smärtan ur musklerna. Jag förtjänar den men sköter jag mig kanske den försvinner, oavsett vems fel det var. Jag gjorde och gör mitt bästa. Vet ni det? Har detta hänt eller skriver jag bara, varför skriver jag, finns det ett quiz för det, vad är kärlek, varför är det det sötaste och suraste som finns inom existensens ramar. Förtydligar det kärlekens essens och betydelse, det lättaste, det tyngsta. Kom ihåg att vi lever i en cirkel. Har man en gång älskat, tänkt, känt, upplevt. Lagrat minnena. Det försvinner inte. Det ligger kvar och ger bränsle till samma ljus och samma mörker. Vi går inte hand hand längre vi ligger inte hudnära men, ändå gör vi det, hand i hand hudnära, föralltid, i ditt huvud samlas vi, vi som lagrats där, samsas, slåss, tävlar om att komma till ytan, och du i mitt huvud med de andra, tumlar runt. Oj, där kom du fram. Men det är bara en våt dröm.

Man vet aldrig

Åker buss, bakom sover en tjej med öppen mun, mkt öppen, hon ser ut som en val. Jag vill ta en bild på henne men vågar inte för ytterligare ett säte bakom sitter en tjej som inte sover, som har stängd mun. Hon är inte snygg men heller inte ful. Jag använder förenklade raka ord till min resepartner. Han gillar värmen ute. Han gillar kylan också när det är vinter. Han gillar detmesta tror jag. Förutom Moderater och elaka företagschefer. Han är en bra kille. Idag gjorde jag en volt och en indirekt revolution. Att trotsa sina små stora rädslor. Man vet aldrig, egentligen, det kan finnas hajar i Mälaren, ja i vilken svensk insjö som helst faktiskt. Tänk om en galen miljonär ville spela allmänheten ett tokigt spratt och anlitade en, i sin tur, galen vetenskapsman som ordnade en hajtransport från Australien direkt till badplatsen vi var på. Hajen, som förövrigt inte alls är miljöpartist, skulle då överleva tillräckligt länge i det sommarvarma sötvattnet för att hinna äta upp femton bleka svenskar. Jag bara säger. Krokodiler i badhus ska vi inte ens gå in på. Det är en däggdjurssommar. Försöker skynda på upplevelserna av lycka. Ibland går jag till skogs, med musik i örat och kaffe i magen. Ingen frukost. Ingen närhet. Nätterna är tråkiga men dagarna fungerar. Ohoj, nu börjar semifinalen i fotbolls-vm. Jag hejar på Spanien nu. Ibland letar sig hajar in till spanska kusten. Afrika har blivit kallt. Man glömmer litteraturen. Köper mobiltelefoner. Coetze blir arg. Han är gammal. Har blöja.

Polaroid

Har ingenting att skriva om men jag behöver få ur mig röken. Världen formas efter orden och man bär skor för att skona fötterna som annars blöder efter för många rundor runt skogsspåren. För man försöker glömma att det går fort att kasta bort något så vackert men det tar jävligt lång tid att läka. Jag är konstig, det har du sagt och det är sant. Batik. Kom och ligg med mig igen. Overkliga stunder. Nu har du en ny lägenhet runt hörnet men du bor kvar i mitt huvud. Minnena, där är vi fortfarande i badkaret tillsammans och jag kan fortfarande se hur du ser ut naken, det du. Kanske är kort överflödiga, gör mig blödig, stunderna lagras analogt i min hjärna. Ingen alkohol i världen kan ta bort dem. Är vår chans förbi? Du sa att du vill vara singel. Kan vi vara det tillsammans. Jag ser mig själv i framtiden, i Mexico, med knubbiga händer och smutsigt linne. En jukebox med tio skivor. Försöker skriva nya böcker. Spela in nya låtar. De blir bara sand. Ser på fotbolls-vm iår. Kommer ihåg när jag var 15 och spelade forward. Mycket hår på snoppen. Mål med vänstern. Fel fot. Så känns det när jag går utanför dörren idag. Med fel fot. Slutade för att jag blev lat. Började spela gitarr. Började sörja tidigt.

låttext

Kvällen gör mig rädd
Utan närhet blir det värre
Staden gör mig rädd
Utan vänner blir jag kvar
Tänk om vatten vore kärlek
Eller om hatet vore sol
Tänk om barnen levde här
Så att känslan var mindre stor
Lägg dig, kom och lägg dig
Vi reser bort
Till kina eller portugal (till njutning eller sömnens port)
Vårt hus är av sten
Men står stadigt på österlen
Vi lever och ler
Men bråkar om natten
Tänk om jag bröt mitt ben
Om du träffade någon ny
Om kramar stelnade
Om väggarna brann upp
Lägg dig, kom och lägg dig
Vi reser bort
Till kina eller portugal (till njutning eller sömnens port)

Skåne

Och han ser på mig som vore jag dryg. Jag funderar ett tag på om jag inbillar mig. Killen är polsk, har en 90-talstatuering, klyver brädor och har blonderat hår. Om man häftade ihop våra underarmar, skulle vi då prata om barndom, om tjejer vi kramat, om killar vi sprungit ifrån i tro om att näven är hårdare än pannan. Nja, kan jag vara på gränsen till vansinne, eller kan han läsa mina tankar. Jag vinkar till honom från bilrutan. Så är bygget klart, de drar till dödsriket, skålar i blod medan jag dricker gratis Glenfiddich och ser på fotboll. Försöker skriva musik nykter. Försöker släppa taget om hon som var mig nära. Försöker dölja min tatuering. Försöker bli en individ igen. Rött kort, fängelse, isolering, jag är kvar här i söder, tågen går genom havet, öga mot öga med vidunder, jungfrur, planeter, stjärnor, allt finns härnere, allt utom du, du finns däruppe och i min skalle och med denna cirkulära upplevelse man kallar tiden bestämmer jag mig för att abdikera, fly, linda in mig och flyga nära solen. Kanske kan man skydda sig med bandage.

Gräddfil

Man letar hela tiden efter en enkel väg ut. Kanske är det inte så dumt att jobba som sopgubbe, eller som murare. Kanske är det heller inte så farligt att vara wrestlare, bita någons öra itu, låtsas vara bra på närhet, på att se någon i ögonen. Dock är det för homoerotiskt for mig. Min hjärna är jävligt fritänkande men min kropp, framförallt min snopp är helt insnöad på tvåsamhet och på fittor. Att sitta och tänka hela dagarna. Att skriva tills fingrarna blöder, tills jag åker till Asien och lär mig att stå på en hand medan den medvetna närvaron höjer mitt livsvärde. Nej det kommer inte hända. Gräset är så grönt på andra sidan men det blir brunt i solen. Man glömmer att dricka vatten mellan glasen. Man glömmer att allting som varit bra en gång försvinner. Kollar sällan på komedier. Kollar oftast på sådanadär filmer man gråter av. Ibland flyr jag verkligheten, in i Robert Jordans värld eller in i Bukowskis mardrömmar. Det är okej. Jag letar hela tiden efter en enkel väg ut. Åker flotte på en flod av alkohol. Paddlar mig framåt med mina gitarrer. Men jag ligger inte med dem. Jag ligger inte men någon. Jag är en martyr. Blir brun och torr i solen. Skrumpnar i skuggan av Solaris. George, du tog den enkla vägen ut.

Kör ej snabbare än 60 på motorvägen, akta krossat glas

När man sitter vid ett bord och lutar sig bakåt,
långt ner på stolen och pratar med de äldre om
hur ens liv är. Utan att darra på handen och
utan att känna av bakfyllan. Försöker inbilla sig att de förstår
var för det är svårt att se någon i ögonen i mer än
20 sekunder. Så försöker jag förstå mannen jag pratar
med och blir honom för en stund.
Det är inte så svårt, prova!
Man kan vara alla på en gång,
det är bara ett sinnestillstånd.
Vi hör samma saker, ser samma saker, tänker ibland samma saker.
Att bli ett på avstånd gör mig fascinerad. På krogen, i kön känns
alla så långt bort men skulle kunna röra dem på en armlängds avstånd.
Vågar såklart inte. Man vågar inte saker som känns fel för känslan
talar om för kroppen att fara ligger framöver.
Så man går omvägen runt frysdisken istället
för att gå fram och ge en kram.
Köpa en kanelbulle åt en främlig,
lägga pengar i handen på den trasiga mannen på stan
vars ansikte ser ut som en dörrmatta.
Fara ligger framöver.

Cynicism i chipspåsen

Högar av papper som
berättar för oss hur man
gör barn, hur man betalar räkningar,
hur man ler, hur man tänker,
hur tonfiskar utrotas.
Det krävs inte mer än en
grupp på fem pers för att skapa
en pöbel med sunkiga hjärnor.
Barnens klagan sjöng och ack
så rätt det kan bli för det spelar
ingen roll hur många böcker man läser
eller hur många kurser i retorik man tar,
det finns alltid den sega massan.
På 80-talet kallades det Play-dogh,
nu heter det allmänhet,
imorgon säger vi köpare.

Söndag är skapardag

Allt det kreativa,
det man gör när solen har gått ner
eller medan den fortfarande sover.
Det är ett försök till att kommunicera
upplevelsen av världen,
det som inte kan förklaras
i trånga samtal vid middagsbordet,
på bussen eller i skolbänken,
lyssnandes på en sorglig kille
som aldrig gick dendär kursen
i retorik och som glömde
köpa nya möbler vid
flytten från studentlyan.
Kreativiteten är ett
försök att vidarebefodra
synen av mamman på mataffären
som skriker HÅLL KÄFTEN
till sin unge som tigger godis
medan hon köper fyra damtidningar
som läses en gång för att sedan hamna
på badrumsgolvet där de ligger
och suger åt sig skitdoften.
Kreativitet är en svordom
som berättar hur det känns att
bli kallad konstig, töntig, avvikande
eller ful och man slänger den
i ansiktet på de som sover vaket,
de som inte ser världen för alla hus
och de som tvingar sig på de oskyldiga.
Man tar upp en megafon, en anteckningsbok,
en laptop, en trasig gitarr, en USB-KEYBOARD
och blandar det med whiskyn som stått
i skåpet allt för länge och man drar andan.

Bullerbyn

Tänk på barnen i lekstugan
som sitter och spelar klädpoker
fast de inte fyllt moget
och det fortfarande är vinter ute
och Astrids historier börjar sakta
bytas ut mot onlinevärldar
och mobbing på rasterna.
Man skriver brev till Nelson
och frågar om han kan
tänka sig att sitta fängslad
30 år till för vår skull,
för ynglingarna i väst,
för de kommande fäderna
som ska ta över imperialismen.
Vi skickar problemen till
andra sidan jorden,
köper tre flaskor Smirnoff
och tittar på Schlager för att
glömma, för att få bada
på söndagskvällen och
låta porerna rensas med
klor och KBT.
På min tid lade man
en svart påse med hundbajs
framför dörren och tände eld på den.
Sedan fick man höra att
natten kom med spikklubba och
blå politiska tvångströjor.
Hockeykorten förlorade sitt
värde och kärleksobjekten
började ta betalt för en kram.

Bajstext

Stolen är kletig och
i tyget ligger en fluga som
trodde kärleken var sirap.
Var det inte tänkt att
jag skulle tänka på solen,
på godis, på blommor och sånt.
Så varför visar man bara blod på teven?
Det borde inte vara tillåtet
att trampa på trehjulingar
med handen i byxan,
full, trallandes på nån
sjuttiotalslåt och med
hoppet på politikerna.
Att börja jobba i frysdisken på
snabbköpet eller att bli kär
i någons mamma när man
är femton och inte ens vet
vad MTV förmedlar idag

Försöker somna om men det är så jäkla svårt

Så letar jag under täcket efter
en metod att slappna av för det enda
jag kan tänka på är dagen.
Att hjärtat pumpar,
att jag borde tvätta,
att jag borde gå ned på stan och
köpa mat eller öl för kvällen
eller att jag borde gå och simma.
Så hur hittar jag tillbaka till drömmen,
där jag snubblade in i min bardom.
där min mellanstadielärare
skrek åt mig: FÖR FAN,
DRA INTE UNDAN STOLEN FÖR LUKAS!

Messiasmonster bakom soffan

För där ligger brödsmulor
och pengar från tiden
då barnen kunde gå själv
till skolan utan att bry sig om
mannen i husbilen som susar förbi
och halvsover på grund av
sin fru och en halvpanna whisky.
Hur ska man kunna lära sig
älska när vardagens strävan
handlar om att finna tretton
rätt på hemsidan där någon stackare
står naken med handen
på höften och nynnar på spanska
inbördeskrigssånger.
Ni vet dimman som lägger sig
när man har druckit många öl och
står i vinterkvällssnön och skriver sitt namn
med urin och känner kvällens hand smeka
ens bara rumpa och tänker på livet,
på partiklar och på nuvarande kärlek.
Där förenas Europa,
där lever varmblodet jämsides
med mina inflammerade hälsenor.
Ge mig en anledning att stiga upp
på morgonen och jag ska
frälsa hela övre halvan av jordklotet.

Nu skriver jag en cynisk, kubisk dikt

Det är för dyrt att handla på Myrorna.
Jag trodde att man jobbade ideellt,
eller i alla fall berusat högt,
men under existensminimum.
Skulle göra praktik på Myrorna
en gång i tiden.
Gick dit och blev visad runt.
Var bakis och ville egentligen
bara hem till min studentkorridor
på tredje våningen och dricka
vin ur en sportdrycksflaska.
På lagret stod man och rökte
cigaretter och spottade i
chefens kaffe.
För ni vet väl att även Myrorna
drivs av mannen i blått,
han som käkar barn till frukost
och skiter sedlar på söndagsmorgonen
efter att han har knusslat på sin fru i röven.
Han bryr sig inte om hennes ringar,
ingen av dem.
Det viktigaste är ju hans skatt,
hans näsa in i framtiden och
vinden den vänder sig mot.
Andras sorg surfar han jävligt sävligt på
likt de sönderbrända svenska ungdomarna
på Australiens östkust.
Men i slutändan dör de alla
av ignorans.

Mannen med förbundna ögon och fett hår

Som dansar på scen, 
som tumlar runt och
får ölglaset över sig
när han sjunger om flickan i Polen
som han träffade varje torsdag,
bakom kiosken vid det nya H&M
som sponsrats av mannen med
vit fragma i mungipan
och handen konstant på kuken.
Femton dollar ville
han ha för sina tankar
och hon gav honom
en kram och en puss,
först höger sedan
vänster sida om kinden och
sedan högläsning
om när religionerna
delade på sig och om när barnen
tog över staden och bjöd alla kor på
Absint och Göteborgskex.
Sedan gick solen
ned och de stod kvar och
tittade på ljuset
i fontänen där fåglarna
desperat försökte hacka sig genom isen
för att få sig lite middag och är det
inte så vi alla gör, hackar, pussas,
tar oss i skrevet och
tänker på The Matrix
men pillren är vita och man vaknar
inte i maskinens klor nästa morgon.
Man vaknar inte alls, sjunger han
och trillar ihop i en svettig hög på
golvet och märker inte när en blond
tjej på sjutton springer fram och ger CPR
för han har redan hoppat på Gröna linjen.

På en soffa

Så ser skärmen ut,
som en modern regnbåge
som tar färgen från det svartvita
och ger mig Leonard Cohen.
Direkt från Egeiska havet 1967
kommer han seglandes och
ger mig svar på varför livet som
asket var en humoristisk gåva
från den som vandrade på
bomulsfälten på morgonen
innan solen hade värmt hjorden.
Så ser dokumentären ut som
visar hur man sover i olika ställningar
och har sex över täcket för det
är inte vackert att skämmas
och det är inte fult att ljuga
så länge du gör det med äkthet.
Det finns alldeles för få
naturalister kvar och jag är
verkligen inte en av dem.
Jag sitter på mitt rum och
hypnotiseras av teven och
hoppas innerligen på att
Dylan och Cochen är
bästa vänner för det förtjänar
de och jag också, att vara vän med
dem och dricka vin och diskutera Byron
och Yeats och Shelly men jag ljuger
när jag säger att jag sjunger sämre än
Cohen och skriver bättre än
jag gjorde för fem år sedan.
Världen blir yngre om man tänker
på den där kanten vid havens ände,
där en paradis ö ligger och guppar i
vattnet, med vita stränder och
nakna dikter, skrivna av den
som inte kan ljuga.

Biffar och fotosyntes

Två killar utanför Hydro slänger sten
på en såndär grön papperskorg i metall
som är till för de som nyss tankat
och vill torka av liken från vindrutan.
Insekter och växter har inga känslor
eller också vill de bara inte att vi ska tro
att de är mesiga,
under strecket för nordanvinden,
som den femte kungen från slutet sade:
"man är den köttsäck som letar styrka
i ölkruset och inte låter
sig kvida när släggan träffar ytan".
Man härdas i duschen efter gympan.
Vi kissade på en kille
för att han var tjock.
Nu är det jag som är tjock och osäker och
svag och kanske är jag
en växt, eller en fluga
på någons vindruta påväg till riviäran.
Men inte fan skulle jag vilja vara en växt.
Att gråta är ju en vinst,
ett mission completed gällande progression,
personligt existentiellt drama
som innebär seger i hinderbanan.
Överstens vrål när
siste mannen över mållinjen spyr
och längtar till Selmas spa-avdelning,
där han kyssste sin första tjej
men tänkte på sin första kille
hemma i badkaret
där skummet täckte synderna
och familjens damsugare gjorde
mer än sög damer
och hjärter och skärande skrik inrutade
i knektar med kungar och
trolleri och slagsmål på krogen och lekar
med kort på svikna själar
med svansen mellan benen
och läppstick i pannan.

Utanför min gamla högstadieskola

Mina Dr Martens känns lättare nu.
Det krävs inte så mycket
för att man ska komma in
bakom baren och låtsas vara
bartender, eller silversmed,
lura någon att världen är
platt och att de blå
har tagit över landet med kärlek.
Skulle hellre ligga på
badrumsgolvet med en
helpanna i famnen och nynna
på en gammal Tim Buckleylåt
och hoppas på att
klorinet har gjort sitt.
Gillar inte
smutsiga toaletter,
tankar utan
stängsel,
humor utan
luft och jag trasar
ofta sönder
mina uppsydda t-shirtar
i taggtråden.

Med geväret i byxbenet

tänker på blybarnen i Chile,
på min mellanstadieklass och varför
vi var så taskiga mot Anders,
och Fredrik.
Sporten var den tidens alkohol.
Man slipade skridskor,
köpte minichipspåsar med
glas i och drömde om en framtid
utan miniräknare.
jag lapar värme hos min älskling,
samlar morgonsol på vinterns
grusvägar,
motionen påväg till skolan
kan jämföras med hästkapplöpningsloppen
på romarrikets storhetstid.
colloseum har konkurrerats ut
av gallerior och caféer,
djur i burar och kåta åskådare.

Med en flaska vin och en bit Camembert kan jag dansa med vargar

Skulle vilja skriva en kärlekstext,
har en sådan känsla nu,
men den förra var en sådan,
så nu skriver jag om mina kärlekshantag,
om vinet i min mage,
om musiken som letar sig fram,
genom Filosofiska Rummet på P1,
genom Martin Ingvars
tröga hjärna fram till H&M's otroligt
osmakliga ingång och jag stannar inte
förrän jag har slukat alla evolutionspsykologer
och stoppat upp en stor flaska Eklekticism
i deras röv.

Kan jag kalla dig

Hot stuff, kan jag kalla dig
dimman över bordet när vi
sörplar musslor och planerar framtiden.
Jag kallar dig älva,
fantasi och tatueringar,
svåra val, strängteori och kvällen
fortsätter med trefemmor och
klaustrofobi.
Så räddar du mig när jag
missar sista trappsteget och
jag är redo att fånga dig om
du halkar på isfläcken
utanför Max för det är
kärlek, dans, Avatar och
där drömmer vi vidare
i gemensam kokong
och jag viskar:
kan jag kalla dig
min.

Ett mellanting mellan kundvagn och kundkorg, smarta jävlar

Går förbi en man vid pastahyllorna som luktar svett.
Tror jag har sett honom förut i stan,
han går runt i en Addidas-overall trots
sexton minusgrader ute och hans
tjej kan endast prata i adjektiv.
Gott, mjukt, tråkigt, svårt, kallt,
orättvist, tragiskt, existentiell ångest,
ibland blixtrar det dock till och hon
kan ropa ut Kirkegaards namn om nätterna.
I kassan sitter en kille som jobbat på
ICA alldeles för länge trots att han är för ung
och han har på tok för mycket vax i håret
trots att han knappt har något hår.
Likt för lite smör utbrett på en hårdmacka.
Jag köper lite kaffe och hoppas på
en varm vår som kan
tina frysdiskarna och
ge de frusna en ny chans.

Robert

Skägget satt som limmat
när du sprang i snön,
med kondidion som kompliment,
sprang du för att finna eller fly?
Vi pratade om kulturen,
den breda fylliga kulturen
som får världen att snurra.
Du hade fallit för Tysklands
historia, för dess kärnor,
skal, saft och liv.
Men Tyskland var 150 mil åt fell håll.
Jag gillade ditt Tyskland men
jag gillade dig mer.
Och du fanns här i vår stad,
med värme i överflöd,
så minns jag dig, det är värmen.
Och jag kommer ihåg när
vi satt och käkade sallad med
knäckebröd och mjölk och
du dina ögon var så klara,
raka, utan stängsel men
jag visste inte att du grät.
Dina pilar missade tavlan,
en riddare i fel tid,
här var det datorer och
bilar som förstörde,
inte naturens famn,
en hjälte i fel tid, utan rustning.
Tror du var den första jag pratade med,
du var så lång men på något sätt
böjde du dig ned,
som för att hamna på min nivå,
kanske för att lyssna.
Jag lyssnar nu och försöker hitta dig där
i mörkret för jag kan bli sådär,
att söka svaren där man inte kan se dem,
i det som man inte kan ta på, mellan livet och det andra.
Men jag hör ingenting.

Tankar bakom Staropramen

Står vid baren
och funderar på vad det är som
bestämmer vem som får öl
och vem som får vänta,
vem som vågar nudda vid min
sida och vem som håller kreditkortet
högt och inte känner folkets hatblickar
i nackhåren, i hårsäckarna, i porerna,
för det skulle onekligen gynna.
Jag betalar med slantar och ibland
ett leende men oftast ett trött obrytt
uttryck som vore jag trött på kontakten
med ansikte, som vore jag ointresserad
av bartenders rörande mun.
Men jag är bara rädd.

Kärlekslista

Jag är inte full.
Igår dansade
en duva på lina utanför
min balkong.
Jag har lärt mig att
kissa hela mitt namn i snön.
Jag har tre namnsdagar.
Men det handlar inte bara om mig, livet,
du är med också, det känns bra.
Vi är varandra nära igen,
som i somras och jag vill
börja samla på dina trosor.
Graffittin på sopsorteringscentralen
lyder: tänk om landet var byggt
på brusvitamin och nytvättade lakan.
Röstar inte blankt i nästa val.
För mycket på gång,
för viktiga potentiella framtider.
Vi badar tyvärr fortfarande
i individualism
och mörkrost med
rom och brunsocker.
Men ikväll är jag nykter
och jag kan skriva:

1. Martina
2. Macbook
3. Iphone
4. Jag
5. Mina nya sängkläder
6. Folk
7. Öl

Jag hörde det fanns en hemlig tredje våning

Min älskling ligger i sängen och svettas
medan jag sitter vid macen
och letar efter
Morpheus på Flashbacks forum.
Kanske är han död.
Kanske kan vi sväva förbi eluttaget
och in i framtiden ändå.
Bröstsim räddar
dig från uttorkning.
Jag vill fylla på din vätskereserv,
jag vill spruta in min kärlek,
fyller mig med alkohol och
förbereder, stretchar, skriver,
tar fram gitarren och
börjar skissa på en present,
att leva upp till myten,
mojo mutherfucker och
mina känslor ska flöda.
I natt slingrade jag in
in i paradiset
mellan dina läppar,
du släppte censuren och
bjöd mig på
salt, naken ivoryhud och
det svider i tanken
ibland när vi sitter i soffan och
du gråter i vinet och
tittar på mig
och du är så jävla fin
och underbar och
dansar stillasittandes
och jag vet
att mina glasögon snart kommer på
posten och att min begagnade Iphone
andas mig i nacken
och att världen
håller på att tejpas
ihop.

Med geväret i byxbenen

tänker på blybarnen i Chile,
på min mellanstadieklass och varför
vi var så taskiga mot Anders,
och Fredrik.
Sporten var den tidens alkohol.
Man slipade skridskor,
köpte minichipspåsar med
glas i och drömde om en framtid
utan miniräknare.
jag lapar värme hos min älskling,
samlar morgonsol på vinterns
grusvägar,
motionen påväg till skolan
kan jämföras med hästkapplöpningsloppen
på romarrikets storhetstid.
colloseum har konkurrerats ut
av gallerior och caféer,
djur i burar och kåta åskådare.
Senare inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Inlägg (Atom)

Copyright © 2008 ORD